tag:blogger.com,1999:blog-79809419971444582312024-03-13T07:44:56.498-07:00Sixten, the catVärlden sedd ur mitt perspektiv...Unknownnoreply@blogger.comBlogger1413125tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-38741841084852701902022-05-20T23:12:00.003-07:002022-05-20T23:12:46.581-07:00Barnslig katt<p>På Facebook dyker bilder av Sixten, the cat, upp som återblickar. Av de sympatiska kommentarerna och gilla-tryckningar förstår jag att Sixten gjort intryck. Många minns honom. Somliga med en aning skräck om de varit med när han spelat upp. När gästerna satt sig i soffgruppen hände det att Sixten for upp på ryggstödet och tjurrusade centimetrar bakom nackarna. Reaktionerna var blandade: förtjusning hos somliga, skräck hos andra.</p><p>Någon mindes hur vi stängde in Sixten i sovrummat när gästerna kom. På frågan varför lär jag ha svarat: <i>han blir så barnslig när det kommer gäster</i>. Hela kattregistret skulle spelas upp och så kan man inte ha det närförskräckta och katträdda gäster finns i hemmet. Det blir ett minitrauma som sätter spår. När gästerna gått hem, var och en till sitt, släpptes Sixten ut i lägenheten. Lådan återfördes till sin ordinarie plats och mat- och vattenskålarna hamnade i köket. Ordningen återställd och katten var lugn som när det är bleke (totalt stilla så vattnet blir som en spegel) på Östersjön.</p>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-10805174292970959392021-04-21T00:07:00.000-07:002021-04-21T00:07:04.463-07:00Nu är det slut...<p>Inga efterlämnade papper finns kvar. Sixten, the cat, har lämnat oss. Kanske kommer saknaden någon gång att bli så stor att några repriser får komma till tals. På den här sidan. Men vår Sixten har till slut bloggat färdigt. Klart. Gått i mål.</p><p>Hoppas att Sixtens spåkliga kullerbyttor och vardagliga äventyr har hjälpt till att förgylla någon grå dag. Eller att hans funderingar fått sätta myror i huvudet och stimulerat till egna reflektioner och tankar. Hur som, nu är det slut...</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-QSQjVsAxEfc/YH_OPoj7kCI/AAAAAAAADMs/NluWpbyQmLoPXKoZtlhMlHOvttWEFn4pgCNcBGAsYHQ/s373/66072554_1379840588851803_8985028796767797248_n%255B2%255D.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="373" data-original-width="280" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-QSQjVsAxEfc/YH_OPoj7kCI/AAAAAAAADMs/NluWpbyQmLoPXKoZtlhMlHOvttWEFn4pgCNcBGAsYHQ/s320/66072554_1379840588851803_8985028796767797248_n%255B2%255D.jpg" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-MlvxJu5C7hU/YH_OX8Y8dBI/AAAAAAAADMw/CjxvxPBfN50rcsmJLBLIY4hyk8_OpzKLgCNcBGAsYHQ/s2016/IMG_0894.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2016" data-original-width="1512" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-MlvxJu5C7hU/YH_OX8Y8dBI/AAAAAAAADMw/CjxvxPBfN50rcsmJLBLIY4hyk8_OpzKLgCNcBGAsYHQ/s320/IMG_0894.JPG" /></a></div><br /><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-91835947056125504492021-04-19T10:51:00.004-07:002021-04-19T10:51:39.174-07:00När leken blir allvar trivs jag<p>Efterlämnat papper ur Sixten, the cats, samling:</p><p>På en krok. I hallen. Hänger en plastpåse. Där förvaras leksaker. Mina är dom. De hänger. Så jag inte kommer åt. Att hämta mina prylar. När jag vill leka. Människan styr min lek. Han har läst i en bok. Att katten ska lekas med. Varje dag. Minst en kvart. Varför? Man håller sig i form. Om man rusar runt efter snören. Tennisbollar. Pingisbollar. Tygmöss. Fjädrar. Ekorrar i plysch. En bulldog i läder. En gammal papiljott. Också den i läder. Bollar som låter som bjällror. Och mycket mer.</p><p>Roligast av allt. Är när ett snöre. Med en grön orm i änden. Dras under en matta. Då går jag bananas. Hoppar. Attackerar. Jobbar med baktassarna. Kan inte få nog. Varför? Jag tror det är en råtta. Eller något annat. Farligt. När leken blir allvar. Så att säga. Trivs jag som bäst. Sedan somnar vi. I TV-soffan. Människan och jag. Utlekta. Och matta...</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-71935757101522346112021-04-18T21:53:00.003-07:002021-04-18T21:53:28.988-07:00Mitt tigerjag<p> Efterlämnat papper:</p><p>Vissa dagar lufsar jag. Som en tiger. Instängd. I en liten hyreslägenhet. Söker gör jag. Efter något att äta. Sol att vila i. Lite jakt. Vore också trevligt. </p><p>Människan tar ner mig. Låter mig krympa. Bli vanlig huskatt. När han frågar. <i>Ska jag klappa dig? </i>Kvar dröjer mitt tigerjag. Som en sportbil. Dold under heltäckande skyddshölje. <i>Ska jag klappa? Till dig? </i>Just då blir jag huskatt. Helt och hållen. Spinner. Lägger mig till rätta. Blir borstad och klappad. Jajamen!</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-91078782352790517822021-04-17T22:57:00.002-07:002021-04-17T22:57:23.505-07:00Om jag skulle dö...<p> Efterlämnat papper:</p><p>Om jag. Sixten, the cat. Skulle kila vidare. Susa. Dö. Vad skulle hända? Sådant tänker jag på. Inte ofta. Men ibland. Vi katter lever i nuet. I stunden. Minut för minut. Vår planeringshorisont (!) är kort. Och mycket långt borta. Trots sådant tänker jag. Att det vore förskräckligt. Om jag blev övergiven. Lämnad. Det vet jag hur det är. Av egen erfarenhet. En vän dog bort. Ännu idag gör det ont.</p><p>Övergivenhet övermannar oss. När sådant händer. Saknad och längtan ropar. Var är du? Kommer du tillbaka? Hur kunde det här hända. När jag lugnar mig. Inser jag. Sådant är livet. Förr eller senare. Icke desto mindre. Är det värt att leva. Nu. Och så länge man kan. Jag passar på. Njuter. Så länge det bara går. Och vet. Att mina människor gör detsamma. Tills någon av oss drabbas. Av saknad och längtan. Och tvingas leva. En tid. I övergivenhet och frånvaro.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-55555018797127638322021-04-16T01:21:00.000-07:002021-04-16T01:21:02.154-07:00Klor går genom byxben<p>Drapan här nedan skrev människan 3 september 2010:</p><p><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Vi har bekymmer. Inga nämnvärt stora, men tillräckliga för att behöva vrida på dem några varv i huvudet. Vad var det som hände? Hur kunde det bli så här?</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Framför televisionens monotona och streotypa program satt jag i går afton i allsköns ro. Sixten, the cat, hade, som vanan bjuder, slagit sig ner i mitt knä. Jag sträckte mig efter morgontidningens kulturdel, inte för att läsa en understreckare, utan för att granska TV-programmens mångfald. Då hände det sig att jag stötte emot en karamellburk. Den stod där på bordet intill av någon för mig outgrundlig anledning. Man tror det knappt, men den for i golvet med en dunderskräll och som små smällare for karameller över hela golvet. Kaos!</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Katter är rädda varelser, snabba till anfall eller försvar, jakt eller flykt. Sixten valde flykt. Som alla kortdistanslöpare behövde han bra startblock och borrade följaktligen sina klor genom mina svarta jeans och långt in i låren. Därefter katapultade han ut i hallen. Det tog en mikrosekund. En mikrosekund av oönskat slag.</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Tveksamt reste jag mig, själv osäker på vad som skett. När smärtan hann ikapp tiden blev jag bara stående. Det är inte var dag man mitt i lägenheten måste fjärma sina byxor för att granska hål i lår och underben. Men där stod jag framför televisionen med rispor och sår och blodet forsande. Dessutom inramad av karameller som spritt sig ut över hela golvet. Och i televisionen pratade man bara på som om ingenting hänt. Tala om dum burk...</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Sixten placerade sig långt utom räckhåll för sin husse vars beteende så förvirrat honom. Kraftiga smällar och högt oljud i hela rummet kan man inte tåla. Sixten tänkte: fara! Och så for han.</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">När min veklagan stillnat vägrade Sixten att återkomma. Han strök sig mycket avvaktande mot mitt ben när kvällsvarden vankades - det bedömde han klokast. Tänk om matskålens kött och lever annars inte skulle bli levererad. Men det var hastigt överståndet och sedan höll han sig på betryggande avstånd.</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Demonstrativt vägrade Sixten någon stund senare att följa med till sitt nattkvarter i sovrummet. Istället föredrog han att ta det numera betydligt lugnare och tysta televisionsrummet i besittning. Där på en soffa ordnade han sitt nattläger.</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Klockan tre i morse förbarmade jag mig och linkade ut till Sixten och klappade honom ömt: </span><em style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Det ordnar sig ska du se. Blodet flyter inte längre! Vi kan fortsätta vara bästa vänner!</em><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;"> Sixten tittade avmätt på mig, karamellpojken, och vände bort huvudet. Inget annat att göra för den orolige hussen än att lomma tillbaka till sängkammaren.</span><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><br style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;" /><span style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Efter fem minuter kommer Sixten trippande, med svansen i givakt, som om nästan ingenting hänt. </span><em style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 20px;">Hallå, ligger Ni och drar Er! Ska vi hitta på något? Slita strumpor ur byråer? Kloa på fåtöljer? Förresten, det kan vi göra senare. Just nu är jag trött. Man blir det av starka ljud, blod och tårar och sånt. Låt oss strunta i all uppståndelse, låt oss sova en stund!</em></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-22157489639040303112021-04-14T06:09:00.002-07:002021-04-14T06:09:22.992-07:00En mycket levande katt<p>Sixtens människa lägger sig i.</p><p>Den 7 oktober fick Sixten dra sina sista andetag. Då skrev jag på hans sida: </p><p>i<span style="background-color: white; color: #191919; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; text-align: justify;">dag strax för lunch fick Sixten, the cat, somna in. Han huserar nu på de sälla jaktmarkerna där ingen tandvärk, inga ledbesvär, magproblem eller tilltagande glömska ger honom besvär.</span></p><div class="article-content entry-content" itemprop="articleBody" style="background-color: white; clear: both; color: #191919; line-height: 1.4; margin: 10px auto 5px; outline: none; padding: 0px; text-align: justify;"><p style="font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; margin: 1em 0px; outline: none; padding: 0px;"></p><p style="font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; margin: 1em 0px; outline: none; padding: 0px;">Nu kan han obehindrat och på lätta tassar fara fram som en vind. Den stora nådesrika friheten omsluter honom och det eviga ljuset från all godhets källa lyser...</p><p style="margin: 1em 0px; outline: none; padding: 0px;"><span style="font-family: inherit;">För att vara död är han fortfarande en mycket levande katt. Var och varannan dag minns vi honom och påminns om hans frånvaro. Sentimentalt kan tyckas, men han var verkligen delaktig i vår gemenskap och vårt liv. När han försvann haltade livet en smula och de dagliga rutinerna underströk hur viktig han varit för oss. Han var bara en katt, tänker somliga och menar att man ska inte överdriva eller förstora djurens plats i våra liv. En katt är inte så bara.</span></p><p style="margin: 1em 0px; outline: none; padding: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Sixten var en samtalspartner. Var man hemma med honom pratade vi med varandra. Inte var det envägskommunikation. Han följde vad som hände och försökte ofta förstå och bli en del av våra aktiviteter. Ingen kunde som han följa hur strykbrädan togs fram och intresserat betraktade han varje strykningens moment. Hamrade vi på datorns tangentbord klev han smidigt, elegant och alldeles självklart upp och trampade runt på bokstäverna. Den som hade ont, sörjde eller var ledsen fick genast en katt mycket nära. Han tryckte sig intill den som behövde. En sådan värme som man behöver just då. Det var som han hade ett extra sinne för att fånga upp signaler om att allt inte var riktigt bra. </span></p><p style="margin: 1em 0px; outline: none; padding: 0px;"><span style="font-family: inherit;">Sixten gjorde våra liv rikare, roligare och mycket omväxlande.</span></p></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-42152056248225326872021-04-11T22:35:00.004-07:002021-04-11T22:35:35.389-07:00Allra bäst<p>Efterlämnat papper.</p><p><i>Behagfullt smidig</i>, säger människan. Om mig. <i>Mjukvarm är pälsen</i>. Säger han också. <i>Oemotståndlig är du</i>, påstår han. <i>Man vill bara röra dig. Klappa dig. Svepa dig runt halsen. Som en levande boa. Ha dig liggande på bröstet.</i></p><p>Men sedan hejdar han sig. Undrar vad jag vill. Vilket är bra. Att han faktiskt bryr sig. Om mina önskningar. Preferanser. Längtningar. (En längtan, flera längtans, eller längtningar?) Så blir jag. Något mer. Än ett objekt. Ett levande subjekt. Med eget liv. Då har jag det bra. Toppen. Som allra bäst.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-69046794769780783262021-04-07T22:51:00.004-07:002021-04-09T01:20:41.784-07:00Ordlek<p>Efterlämnat papper.</p><p>Människan leker med orden. Bollar med dem. Jag lär mig också. Jonglera med uttryck. Talesätt. ordspråk. För tillfället prövar vi. Uttryck och valörer. Hur många leenden? Kan de växlas in i? En gång önskar jag att ni loge.</p><p>Katten log. Som låg. På en katalog. Från frimurarlogen?</p><p>En katastrof. När jag diktar. Är en lång eller kort. Kattens strof. </p><p>Kattmynta. Är att skapa nytt. Mynta ett uttryck. Att pynta sitt språk med. </p><p>Kattfot på silver. Tassar på mig. Som ibland trasslar. In sig.</p><p> </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-61302783544583530332021-04-05T22:35:00.006-07:002021-04-05T22:35:47.682-07:00Starta podd?<p> Efterlämnat papper.</p><p>Flitig har jag varit. Med mitt skrivande. Så pass. Att allt inte fått plats. Utan hamnat i kartonger. Jag har haft många. Kartonger alltså. Husfolket såg dem som leksaker. Där kunde jag gömma mig. Smyga. Ligga på lur. Märkligt uttryck. Det fanns ingen lur. Jag var den luriga. Då.</p><p>Tänk. Om jag skulle starta podd. Läsa in mina betraktelser. Anteckningar. Ordspråk. Äventyr i vardagsrummet. Så slapp de läströtta. Läsa. Kunde lyssna. Det får bero. Det uttrycket. Har jag lärt mig. Av människan. Från Gotland. Där löser man problem. Genom att låta dem mogna. Så löser åtskilliga. Upp sig själva. I tomma intet. I framtiden kanske. Det kan bli aktuellt?</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-10475771187127779072021-04-04T23:09:00.004-07:002021-04-04T23:09:36.904-07:00Vi har varandra<p>Efterlämnat papper.</p><p>Vi har sällskap. Människan och jag. Vi går ofta tillsammans. Genom rummen. Har koll. På varandra. Vad vi säger, tänker och gör. <i>Det är inte gott för människan. Att vara alena</i>. Säger min människa. Då tänker han ofta. På medmänniskan. Men ibland menar han mig.</p><p>Vi är varandras sällskap. Förhindrar social förtvining. Bidrar rejält. Till livskvalitén. Ett ord som jag inte bör kunna. fast jag känner det väl. Innan och utan. Livskvalité. Är mitt andra namn. Det ska jag ropa ut. På taken. Och i gränderna. På torg. Och i varuhus. Vi har varandra. Så fint!</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-39536645580937876692021-03-26T02:36:00.006-07:002021-04-17T22:45:45.577-07:00Det goda livet<p>Kvarlämnat papper.</p><p>Gud välsigne alla. Som jobbar och sliter. På och för landets många katthem! En välgärning. En kamp för livet och levande varelser. Vanvård och övergivenhet kan drabba. De flesta katter. Jag blev en gång lämnad. Min farbror dog. Polisen fick ta hand om mig. Gav mig till Örebro katthem. Mister Maine från Askersund. Hette jag då. Fint namn. På en vanlig huskatt. Ovanligt trevlig förstås. Men en aning stingslig.</p><p>För mycket obeställt kel. Ledde till. Att jag kunde rispa. Märken. På händer och armar. Visst lugnade jag ner mig. När det blev ordning. På livet igen. Men impulserna satt kvar. Satt i. Gjorde sig påminda. Så varsamhet blev ordet. När man hade med mig att göra. Ändå fick jag leva. Det blev nytt namn, Sixten, the cat. Och än mer. Det goda livet. La dolce vita! Katthemmet hjälpte mig. Till en ny tillvaro. Tack!</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-14647175102214241202021-03-24T11:57:00.005-07:002021-03-24T23:47:34.665-07:00Fortsatt ordförståelse<p> Efterlämnat papper. Fortsättning om ordförståelse...</p><p>Nu blev alla förvånade. Att jag bara skulle kunna. Enstaka ord. Korta meningar. Kommandon. När jag i själva verket. Är en driven bloggförfattare. Skrivare. Producent. Av mängder av blogginlägg. Som är välformulerade. Oftast. Lite felstavade. Bidrar till intrycket. Det genuina. Det i stunden fångade.</p><p>Men nog har jag njutit av samtal. Om ekonomisk politik. Europas utveckling. Läget för hemlösa katter. Djursjukhus och annat. USA:s presidenter. Särskilt en. Stack ut som en sårig tumme. Gjorde han. Blev extra trumpen. När han förlorade.</p><p>Själv reflekterar jag. Över människors beteenden. Språkliga laster. Och lustar. Övertron på sin överlägsenhet. Behovet av vänner bland djuren. Efterfrågan på en sådan som jag.</p><p>Förresten gillar jag ordspråk. Har spridit ut. Ett och annat. Och ifrågasatt varför. Vi skulle gå runt het gröt. Till exempel. Tänker ut egna och säregna ordspråk. <i>Bäst att blåsa medan maten är varm.</i> <i>Människorna spottar i händerna när vi får nöja oss med att spotta på.</i> Tassar har som alla vet sällan ett <i>i</i>. De har oftast ett <i>med</i> eller <i>på</i>.</p><p>Ungefär. Eller så...</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-87641312904596893792021-03-24T00:31:00.003-07:002021-03-24T00:33:08.342-07:00Ordförståelse är bra<p> Efterlämnat papper:</p><p>Varje dag. Är ett undersökande. Utforskande. Studerande. För att försöka förstå. De obegripliga människorna. Jag lyssnar intensivt när de talar. Till mig. Vinklar öronen. För att höra allt. Jag tittar intensivt. På dessa varelser. Som vill bo. Med mig.</p><p>De talar obegripligt. Men nog snappar jag. En massa ord. Vilket underlättar. Är bra. Kolla bara. <i> Mat. Skål. Sova. Gå ut. Vatten. Ligg. Vi går och lägger oss. Kom. Kom hit. Leka. Leverpastej. Räkor. Dusch. Nej! Ja. Hoppa ner! Rulla. Aj! Sluta! Riv inte på soffan. Ner från bordet. Se ut? Borste. Bur. Veterinär. Kvällsmat. Frukost. Oj! Hoppsan. Vad hände nu? Vad gjorde du? Sixten! </i></p><p><i>Jag orkar inte räkna upp dem alla. De ord som jag ständigt. Hela tiden. Jämt. Förstår. Många är dom. Jättemånga.</i></p><p><i>Det här kan jag också: <b>Hej då! </b> </i></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-71954035234147754592021-03-22T23:39:00.006-07:002021-03-22T23:39:49.719-07:00Plocka undan, säger människorna<p>Människorna påstår. Att jag är en slarvig katt! Jag, Sixten. De blir ofta irriterade över pingisbollar. Som ligger på golvet. Och tennisbollar. Små tygråttor. Långa snören. De tycker jag ska städa. Plocka upp. <i>Vad du ställer till det</i>, säger människorna. <i>Sedan du kom. Ligger det grejer. Precis överallt. </i>Det må så vara. Många saker. Är utspridda. Över lägenheten. <i>So what,</i> protesterar jag.</p><p>När de klagar. Är det tid. Dags. Att spänna ögonen i dem. Och säga: <i>ni städar visserligen ganska mycket. Bra, tycker jag. Ni är renliga och håller ordning. Men skyll inte på mig. För att det ligger leksaker överallt. Vem har skaffat dom? Vem har slängt ut dom på golvet. Vem är det som borde plocka undan? Jag som inte har köpt dom. Spritt ut dom. Eller ni?</i></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-8053142407164693442021-03-19T02:24:00.003-07:002021-03-19T02:27:11.472-07:00Mjau culpa!<p>Så det kan bli. En text avsedd för stillsam hamnade på bloggen Sixten där inga läsare kan ha varit förberedda på en utläggning om dopet i pandemins tid. Det är Sixtens människa som står för misstaget. I brådskan att publicera Sixtens efterlämnade papper begick jag misstaget att låta min stillsamma text hamna hos alla kattvänner. Mia culpa, eller som Sixten hade sagt: mjau culpa. En ursäkt som innebär att skulden är min.</p><p>Nu har texten i alla fall flyttats till <a href="http://stillsam.blogspot.com/" target="_blank">bloggen stillsam</a>. Så den inte ska ligga här och skava...</p><p>Det får bli allt för idag. Tänker nämligen deklarera. Har dock redan fått problem. Eftersom skatteverket har svårigheter. Tekniska problem, står det på den sida jag behöver. Försök igen! Uppmanas vi skattehjon. Den gamla vanliga visan när det blir belastning på nätet. Ja, ja. det är tålamodsbefrämjande i alla fall. Man får lära sig lägga band på sig. Att uthärda och vänta.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-90097387204858573332021-03-16T23:12:00.002-07:002021-03-17T04:05:22.511-07:00Bli sedd är inte dumt<p>Katten ser dig - alltså finns du!</p><p>Det är inte dumt att bli uppmärksammad av en vänlig katt.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-67ltLcA0aUk/YFHiSHKE3pI/AAAAAAAADKM/qeP0zFF3oW4hmvDc7nGy58rgWjFGgRCbwCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B643.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-67ltLcA0aUk/YFHiSHKE3pI/AAAAAAAADKM/qeP0zFF3oW4hmvDc7nGy58rgWjFGgRCbwCNcBGAsYHQ/w300-h400/Mobilen%2Bt%2B2020%2B643.JPG" width="300" /></a></div><p>Att katten finns kan man höra. Det tassas och spinns.</p><p>För att vara solitärer är katter några av de mest gemenskapstörstande varelser som finns.</p><p>Ge mig en kartong och dagen är räddad. Sa Sixten, the cat.</p><p>Välkommen hem, sa katten, genom att rulla på hallmattan.</p><p>Fönster är inte min cup of tea, tänkte katten, och drack lite vatten.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-23151111007913946952021-03-15T09:44:00.000-07:002021-03-15T09:44:01.572-07:00Modiga katter blir också rädda<p> Efterlämnat papper:</p><p>Katter är modiga. Men försiktiga. Vaksamma. Vi försöker ha kontroll. På faror och hot. Även i de minsta lägenheter. I de lugnaste vatten. Sägs det. När rädslan infinner sig. Flyr jag. Blixtsnabbt. Under en säng. Ett täcke. Bakom en soffa. Där de knappast får tag. På mig. I skyddet andas jag häftigt. Men blir snart lugn. Och andas ut.</p><p>Min rädsla finns. Rädd blir jag när människor talar högt. Tornar upp sig. Försöker klappa mig på magen. Eller ta fast mig.</p><p>Rädd blir jag. För höga ljud. Oväntade rörelser. Smällar. Fast jag tål fyrverkerier. Men det gör inte många vänner. Katter och hundar.</p><p>Rädd blir jag för odjur. Små eller stora.</p><p>Allt detta finns. Modiga kater blir också rädda. Men även lugnet, vilan och ron. Finns hos mig. I överflöd. Mer än rädslor. Balans kallas det. När oron och rädslan inte tar över.</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-85424689951548860082021-03-12T22:36:00.006-08:002021-03-12T22:36:53.487-08:00Katter och barn<p> Efterlämnat papper:</p><p>Barn. Har jag respekt för. Särskilt de små. De rör sig lite hur som helst. Vinglar åt olika håll. Börjar gå. Mot en soffa. Slutar under ett bord. Oberäkneliga. Man kan inte lista ut. Hur det ska gå. Eller bli. Men så har jag aldrig bot. Med barn. Bara utan. Fattigt på ett sätt. Skönt för min sinnesro. Har det nog varit</p><p>Varje gång barn kommit hem hit. Blir jag nervös. Vill inte bli klappad. På nosen. Buren upp och ner. Dragen i öronen. Ryckt i svansen. Allt det där lockar. De små. Så jag söker mig undan. Lägger mig på sängen. Människorna säger att Sixten. Ska man vara försiktig med. Se men inte röra. Flera barn som försökt. Har dessvärre vaknat upp bryskt. När de känt att det finns klor. På det där mjuka knytet.</p><p>Men jag blir oförklarligt älskad. Kanske. För att jag hållit mig. Borta. På avstånd. Och egentligen håller jag av dem. Också. Men är bara försiktig. Gillar inte bryska tag. Men jag studerar dem. Gärna. Och ofta.</p><p>några barn har blivit vänner. De ringer. Frågar om mig. Hur är det med Sixten? Får jag se Sixten. Med dagens telefoner. Kan man kika på mig. Fast jag inte vet om det. Då tittar jag bara. Förvånat. På människan. Som dyker upp i sovrummet. Och håller upp sin telefon. Vad är det med det? Telefonen har jag sett. Hundratals gånger. Sedam räknade jag ut. Det hela. </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-11638970495115203292021-03-09T22:35:00.004-08:002021-03-09T22:38:05.148-08:00Kom ihåg blogg<p>Efterlämnat papper:</p><p>Att ha en blogg. Känns märkvärdigt. Och speciellt. Men det betyder bara. Att jag stannat. I en tidsbubbla. Utanför den finns vloggar. Och poddar. Twitter och annat. Bloggen är överspelad. För mig. Sixten, the cat, fungerar skrivandet. Som en dagbok. En tankebok. Om vardagligt och högtidligt.</p><p>Några litterära mästerverk. Blir inte bloggarna. Inte än. En dag kanske. När de inte bara buntas ihop. Med en massa medier. Sociala sådana. Mina små försök. Har i alla fall fungerat. Som uppmuntran. I församlingshem. Där får min människa åka runt. För att läsa upp/återge. Sådant som hänt. Yours truly. Då har det både fnissats. Över mina misstag. Fall från balkongen. Och andra missöden. Och fällts en tår. Över mina sjukdomar. Och hur min förre människa avled. I Askersund.</p><p>Vem kunde tro det? Att en katt från Askersund. Skulle förgylla församlingshem. Så till den grad. Att min människa blev lite avundsjuk. Det var inte honom de villa höra. Utan mina äventyr. Då kände jag mig utvald. Hyllad. Omsvärmad.</p><p>En dag ska jag göra en sångbok. Av mina små verser. Dessutom ska jag börja läsa. Hur det var i början. För många år sedan. På bloggen. Vem vet. Jag kanske har glömt det mesta. Så bloggen får bli. Mitt extra kom ihåg!</p><p><br /></p><p> </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-39373039573301735172021-03-08T03:51:00.005-08:002021-03-09T22:24:09.000-08:00Skrivande katter<p>Det finns många skrivande katter. Hur många som helst. Fler än man tror. Betyder det. Vi skriver om sådant som hänt. I våra liv. Sällan är det storslaget. Inga världsomspännande äventyr. I mitt fall hände det mesta. I lägenheten. Ibland var jag på Gotland. Där satt jag i sele. På trappen. Ville inte springa min väg. Hade respekt för de vilda katterna. Som hörde hemma i ladugårdar. Grova typer. Som marscherade över min tomt. Om det har jag berättat. Ibland. <a href="http://kattsixten.blogspot.com/2011/10/sixten-fran-gothem-eller-batman-from.html?q=gothem" target="_blank">Här</a>. Eller<a href="http://kattsixten.blogspot.com/2015/07/mina-dagar-var-raknade.html?q=sele" target="_blank"> här</a>. Även <a href="http://kattsixten.blogspot.com/2015/06/stararna-mots-av-tolerans.html?q=sele" target="_blank">här</a>.</p><p>Jag var där ett par månader om året. De sprang där. Hela året. En katt brukade gå förbi huset. På baksidan. Där Volvon stod parkerad. Nästan varje morgon. Fanns det tassavtryck. På skuffen. Taket. Och motorhuven. Katten hade inte orkat går runt. Bilen. Han gick över den. Snacka om att tycka sig äga. <i>Ni kan ställa vad ni vill. I vägen. Här går jag. I alla fall. </i>Han skrev nog aldrig dagbok. Eller en blogg. Han var nöjd med att finnas. I Gothem. På Gotland. Herre över reviret. Som egentligen borde vara mitt. Fast vem bryr sig?</p><p>Många skriver på nätet. Har egna bloggar. Med fina bilder. Blir som en fotodagbok. Med anteckningar. Om stort och smått. Jag läser dem ibland. Med hjälp av min människa. Ibland faller en katt ifrån. Andra kommer till. En kattkomunitet på nätet. Vi skrivande kattkamrater. Vänner på internet. En gemenskap kring katten, bilden och ordet. </p><p><br /></p><p> </p><p>Måp</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-4786295387670545992021-03-05T22:51:00.001-08:002021-03-05T22:51:07.181-08:00Här tassar det i hörnen<p>Vem är det som smyger stilla</p><p>bortom synfält, blicken skarp</p><p>suddig skugga kan förvilla</p><p>kan ej ses mot mattans varp</p><p>snabbt den hoppar, hur få fast den</p><p>då ur skuggan tassar katt</p><p>den är fin och stilig vakten</p><p>den som synen ej fick fatt</p><p><span style="color: #3a3a3a; font-family: Open Sans, sans-serif;"><span style="background-color: white; font-size: 17px;">(mel: Här är gudagott...)</span></span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-31241858789567206152021-02-22T02:24:00.000-08:002021-02-22T02:24:07.450-08:00Verser<p>Vi leker ofta, ack så bra</p><p>och tävlar, rusar runt</p><p>här hoppas, rullas, brottas, ja</p><p>vi roas mest av strunt</p><p><br /></p><p>Nu leker katten han är hatt</p><p>jag gör mig till ett tält</p><p>då spelar katten mig ett spratt</p><p>och jag blir hus som vält...</p><p> </p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-31853401406688866532021-02-19T22:45:00.008-08:002021-02-22T22:53:28.526-08:00Gåvan<p>Att ha en katt är superbra</p><p>en glädjekälla, skatt</p><p>hurra så´n värme, så säg ja</p><p>Guds fina gåva: katt!</p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7980941997144458231.post-71020057167085048112021-02-19T02:41:00.000-08:002021-02-19T02:41:01.384-08:00Bilder av Sixten<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Tq5j58ie_CE/YC-TivJqLlI/AAAAAAAADH4/eyVkQ2Djt0ENUESdtkvKk1Y0FZtWLebeQCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B042.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1530" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-Tq5j58ie_CE/YC-TivJqLlI/AAAAAAAADH4/eyVkQ2Djt0ENUESdtkvKk1Y0FZtWLebeQCNcBGAsYHQ/w299-h400/Mobilen%2Bt%2B2020%2B042.JPG" width="299" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-By1SH01Na54/YC-TeMjcwFI/AAAAAAAADH0/659ei77NuHsHy3BBK-hlptGZ3AuWlbjEQCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B018.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1530" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-By1SH01Na54/YC-TeMjcwFI/AAAAAAAADH0/659ei77NuHsHy3BBK-hlptGZ3AuWlbjEQCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B018.JPG" /></a></div><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Aw7VXe89U7E/YC-TskvIzOI/AAAAAAAADH8/KdOk4Ke6hcI7i1mZQu9PqlY47gz57b4twCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B022.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1530" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-Aw7VXe89U7E/YC-TskvIzOI/AAAAAAAADH8/KdOk4Ke6hcI7i1mZQu9PqlY47gz57b4twCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B022.JPG" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-qyQ4Oyb9C10/YC-TwEEPy4I/AAAAAAAADIA/SYByq5DULBsg5dE6C4VU90_Qn4MCbndIQCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B024.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1530" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-qyQ4Oyb9C10/YC-TwEEPy4I/AAAAAAAADIA/SYByq5DULBsg5dE6C4VU90_Qn4MCbndIQCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B024.JPG" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-TuL6x7VwjOo/YC-T2qQU2KI/AAAAAAAADII/encxkf85CiQVL14og_GnG4FaMDHj9FrkgCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B078.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1530" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-TuL6x7VwjOo/YC-T2qQU2KI/AAAAAAAADII/encxkf85CiQVL14og_GnG4FaMDHj9FrkgCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B078.JPG" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Ip2dReqCF9o/YC-T7Jc0yjI/AAAAAAAADIM/LAojhg0rofAPxySLQSkIeHfBU-JZtgXAgCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B087.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1530" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-Ip2dReqCF9o/YC-T7Jc0yjI/AAAAAAAADIM/LAojhg0rofAPxySLQSkIeHfBU-JZtgXAgCNcBGAsYHQ/w299-h400/Mobilen%2Bt%2B2020%2B087.JPG" width="299" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-8C5u70iu68k/YC-T_vIBCRI/AAAAAAAADIQ/peSU4zaFMsM5fAifwTHw1ezM-DUc4hu-QCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B470.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-8C5u70iu68k/YC-T_vIBCRI/AAAAAAAADIQ/peSU4zaFMsM5fAifwTHw1ezM-DUc4hu-QCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B470.JPG" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-MlgpNNoslAc/YC-UHpLGESI/AAAAAAAADIc/uq4tjeAVDTQJBbJvcaXf4CLT_n1jW8inACNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B394.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-MlgpNNoslAc/YC-UHpLGESI/AAAAAAAADIc/uq4tjeAVDTQJBbJvcaXf4CLT_n1jW8inACNcBGAsYHQ/w300-h400/Mobilen%2Bt%2B2020%2B394.JPG" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dISf1f3VTXo/YC-UWOfYStI/AAAAAAAADIk/bb9mbw6cTdEYdg9_t8tqg-1_A4cg05gqwCNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B541.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-dISf1f3VTXo/YC-UWOfYStI/AAAAAAAADIk/bb9mbw6cTdEYdg9_t8tqg-1_A4cg05gqwCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B541.JPG" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-kVYvL-8AjnY/YC-UdOR-JII/AAAAAAAADIs/he3HbXpYVGQUglXGxfqkEMIwmyoTwoDeACNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B093.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1530" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-kVYvL-8AjnY/YC-UdOR-JII/AAAAAAAADIs/he3HbXpYVGQUglXGxfqkEMIwmyoTwoDeACNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B093.JPG" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-y5Fmr2UWP6s/YC-U9pxZm4I/AAAAAAAADI8/-80DM8oPp8MnWnY3uEl6E5GxfVFC6VQQACNcBGAsYHQ/s2048/Mobilen%2Bt%2B2020%2B460.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-y5Fmr2UWP6s/YC-U9pxZm4I/AAAAAAAADI8/-80DM8oPp8MnWnY3uEl6E5GxfVFC6VQQACNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B460.JPG" /></a></div><br /> Några minnesbilder:<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-_ndDtiyCR88/YC-VWOfOFLI/AAAAAAAADJE/6rxvvuO6Bec2L6o8I1iAkmBX5ARrJHzNgCNcBGAsYHQ/s1936/Mobilen%2Bt%2B2020%2B088.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1936" data-original-width="1936" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-_ndDtiyCR88/YC-VWOfOFLI/AAAAAAAADJE/6rxvvuO6Bec2L6o8I1iAkmBX5ARrJHzNgCNcBGAsYHQ/s320/Mobilen%2Bt%2B2020%2B088.JPG" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-wli5-M7HYEY/YC-SPwucAxI/AAAAAAAADHo/5FhAkczXFp4nN5VOy2Im6Hi_xv2g1tjaQCNcBGAsYHQ/s2048/20190106_211031_IMG_1065.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-wli5-M7HYEY/YC-SPwucAxI/AAAAAAAADHo/5FhAkczXFp4nN5VOy2Im6Hi_xv2g1tjaQCNcBGAsYHQ/w480-h640/20190106_211031_IMG_1065.JPG" width="480" /></a></div><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com2