tisdag 27 mars 2018

Tron på den fyllda matskålen


Du är nästan som en människa, sa min människa. Det lät allvarligt. Nära på som en anklagelse. Han fortsatte: du tror på den fyllda matskålen. Allt annat bryr du dig inte så mycket om. Förmodligen tänkte han så. Eftersom jag högljutt klagat. Maten i matskålen. Var slut.

En tom matskål! Finns det något mer sorgligt? Övergivet? Det skulle i så fall vara. En övergiven katt. Lämnad över natten. Eller. Gud förbjude. Mycket, mycket längre.

Du då, svarade jag människan. Du tror desto mer. På allt. Möjligt och omöjligt. Att tidningen ska komma. Tidigt. Om morgonen. När den inte kommer vacklar du inte i tro. Du ropar och står i. Ringer. Till någon som har med utdelningen. Att göra. Bönar och ber. Att få tidningen. Du litar på lotterivinst. På att dina favoritlag. Ska vinna. På att det blir fint väder. En annan dag. Det är tur för honom. Att andra människor inte ser honom. När han håller på. Han skulle tappa. All värdighet. Pondus.

Du tror på pensionen. Fortsatte jag. När skattsedeln kommer. Märks tvivlet. Kvarskatt, vrålar du. Uppgivet. Vad gäller maten. Är du värre än jag. Den håller du för sant. Den kom, har kommit, och ska komma. Men en liten försening. Då värks det. I magen. Den kurrar. Som en hungrig katt! Då smälls det i kylskåpsdörrar. Grävs djupt i frysen. Mat. Mer mat. Snabbt.

Jag satt på golvet framför honom. Stirrade stint. I hans ögon. Det är nog tur för oss båda, sa jag. Att någon bortom allt. Tror på oss. Trots våra egenheter. Och humörsvängningar. Hur skulle det annars gå?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tacka vet jag en våt filt!

Värmeböljan är plågsam. Inomhus är det en halv grad svalare. Än utomhus. Mellan 27,5 inne och 28 grader ute i skuggan. Om man lyckas hitta n...