söndag 4 februari 2018

Fem är det minsta man kan begära

När det finns räkor i hemmet. Är jag den mest tillgivna katt. Som finns. Ett nyvaknat intresse. Av att vara nära. Människorna med makt. Över räkorna. Blir nödvändigt. Det kan ha gått dagar. Av ganska sval relation. En tillfällig klapp. En liten smekning. I samband med maten. Får jag. Och ger jag.

Men med räkor blir det något annat. Hela atmosfären. Förändras. Vem kan sitta still? När det förhoppningsvis. Kan bli skaldjur. Även för en vanlig katt. Jag kryper nära. Stryker mig mot människans sida. Kind. Buffar med huvudet. Kan inte komma tillräckligt nära.

Det slår aldrig fel. Jag får några färska räkor. När jag var ny katt. I detta hem. Nöjde jag mig. Med två. Numera räknar jag alltid. Minst till fem. Annars börjar dansen om. Med tillgivenhet och närhet. Tills jag har räknat in. Minst fem. Det är faktiskt det minsta. Man kan begära. En fredagkväll. Mitt i vintern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

I kropp, själ och hjärta

När plastburen tas upp från källaren. En sådan där som katter forslas i. Är jag på min vakt. Men jag vet. Att förr eller senare. Kommer jag ...