onsdag 29 november 2017

Kommunikation och leverpastej

Människan ser frågande på mig. Jag lägger huvudet på sned för att försöka få honom att förstå min innersta vilja. Så tillbringar vi våra dagar. Gång på gång försöker vi kommunicera. Överföra tanke och vilja. Förståelse. Så vi kan samverka bättre.

Vi löser inte problem genom att bråka och argumentera. Så där som politiken plägar. Där vill man få fram sin poäng. Här vill vi fungera tillsammans. Målet är att jag slipper gå hungrig. Eller sakna sand i lådan. Eller undvika att få mina sovplatser demolerade.

Vi har våra regler. Som ibland måste överträdas. Finns det leverpastej på frukostbordet. Är det svårt att bli kvar på sin pall. Oftast klarar jag det. Men ibland blir lockelsen för stor. Leverpastej är som hummer. Räkor. Ljuvligt att förtära. Får jag tag på en bit hoppar jag snabbt ner från bordet. Springer in i vardagsrummet. Och njuter. Tills det ska bli kalas. Med gäster. Människan dukar. Ropar plötsligt högt. Vem har lagt leverpastej på den orientaliska mattan? Sixten!


1 kommentar:

  1. Oklokt att avslöja dig med att lägga ditt rov fullt synligt på mattan... Du har väl valt husets dyrgrip kan vi tro, eller???
    Om jag tjuvar nåt, ser jag till att äta upp det fort så min matte inte märker det ;)

    Nosbuffar /Amanda

    SvaraRadera

Tam vildkatt lever friluftsliv

Som innekatt saknar jag någon längre erfarenhet av friluftsliv. Det där att leva på markens frukter, bär och smådjur är ingenting för mig. V...