onsdag 19 juli 2017

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt så man vet vare sig ut eller in. Då önskar jag att jag vore örn. Så att gårdsplanen kunde rensas.

Kajorna far runt som ett flygande upplopp. De ockuperar kyrktorn och trädtoppar, smutsar bilar och cyklar, trädgårdsmöbler och parasoll. En sak de inte gillar är applåder. Min människa drar ihop husets innevånare och ser till att alla klappar i händerna. Då lyfter ett svart moln under öronbedövande oväsen. Sedan blir det lugnet efter stormen. Då kanske jag kan gå ut. Men bara kanske. Jag ser några vaktande kajor som håller utkik. Så snart människorna drar sig tillbaka signalerar de till flocken: klart läge. Snart är gräsmattan en landningsbana. Kajorna singlar ner från himlen. Som manna. Fast tvärt om.

När jag tröttnat på att vänta. Går jag ut i köket. Öppnar skafferiet med mina fina klor. Kryper in i dunklet. Somnar bakom vichyvatten och en alkoholfri öl.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Katt flöt på nådens hav

Musikaliskt blöt. Blev jag igår. Min människa är så gammaldags. Att han spelar CD-skivor. På hög volym. I vardagsrummet. Då låter det i hela...