måndag 3 juli 2017

Beredd på nya besök

Att ha katt är som det en gång var att ha barn på dagis, sa min människa. Ganska ofta får man känslan av att ha misslyckats totalt med sin uppfostran.

Men du har väl aldrig försökt uppfostra mig, sa jag, Sixten, the cat. Som låg och vilade. På ett litet bord. Du insåg väl redan från början att det var kört? Jag är min egen.

Där sa du ett sant ord, Sixten. Egen, det är vad du är. Udda. Eljest. Inte som andra.

Missförstå mig. Om du vill. Du vet ändå. Vad jag menar. Ingen talar om för mig. Hur jag ska bete mig. De avgör jag.

Jo men visst. Sa människan. Du är usel. På att bedöma situationer. Människor som vill dig väl. Kan du rispa. Med vassaste klon. Så det blöder.

Sticker man handen i nosen på mig. Kan vad som helst hända. Det vet du ju. Du varnar folk. För att kasta sig över mig. Som en snuttefilt. Att krama och bolla med. Sådant finner jag mig inte i! Varför varnar du annars besökare? För att närma sig mig. För fort. För angeläget. För burdust?

Men ibland får jag känslan. Att de som blir rivna. Inte förebrår dig. Du som rev. Utan mig.Som varnade. Som hade jag misslyckats. Att lära dig folkvett.

Sånt är livet. Sa jag. Och vässade klorna. Lite extra. På finaste soffan. Man måste vara beredd. När det kommer nya besök...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...