torsdag 22 juni 2017

Surr runt kaffeborden

Om några veckor ska kapellmästarna samlas. Det låter det. Som om en hoper orkesterledare. Strålar samman. Men icke. Människan har ett sommarhus. Som en gång i tiden var ett mindre gudligt hus. Mindre än den närbelägna kyrkan från medeltiden. Är det gamla kapellet. I alla fall.

Människan trivs i hus som haft fler uppgifter. Än att enbart vara skydd. Mot väder och vind. Utan därtill en plats för motstånd. Jag gillar sådant. Mig hanterar man inte hur som helst. Då gör jag motstånd. Säger ifrån. Markerar var gränsen går. Jag är allergisk. Mot dumt och ont!

Nu kan även kapellmästare vara allergiker. Mot min päls. Så jag funderar på hur jag ska förhålla mig. Ockupera ett rum? Hålla mig borta? Gå ut i skogen? Det brukar lösa sig. Ty i ett före detta gudligt hus finns många rum. Visserligen är de mina. Allihop. Men människan får väl låna de andra. En eftermiddag. Jag ska ändå sova middag. Man somnar dessutom lätt. När det surras och mumlas runt kaffeborden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...