måndag 26 juni 2017

Husesyn bara för människor

Du Sixten, sa människan. Jag har tänkt på en sak. Vi visar ofta upp hemmet för gäser, både vänner och främlingar. Men du. Du gör aldrig det. 

Jag har också tänkt på det, sa jag. Pricken, han som bor ett par hus bort. Hos gamle handlaren. Han blev utekatt nyligen. Han smet ut och slank in framåt kvällen. Och så håller han på. Honom hade jag tänkt bjuda in. Men han är nog den ende jag kan vara kompis med. Trots det tänker jag inte visa upp huset för honom. Då tar han för sig. Av mina älsklingsplatser. Förresten. Varför går du husesyn med dem som besöker oss?

Människan såg fundersam ut. Det kan inte vara för att skryta. Här finns inget att bli mallig över. Eller att få andra att bli dräglande avundsjuka efter. Inte heller är det så elegant och stiligt. Att man smäller av. Utan alldeles vardagligt. Ordinärt. Vanligt.

Så varför gör du det? Visar runt?

För att mina föräldrar gjorde det. Och för att somliga vänner också går runt med oss. När vi besöker dem. Första gången. Det är trevligt. Känns välkomnande. Vill ni se hur vi har det, säger de. Och den frågan svarar man inte nej på. Faktiskt.

Det skulle jag kunna göra. Smyga runt själv. Undersöka. Kolla. Men, sa jag. Varför höll de på så?

Hmm. Vem vet? Sa människan eftertänksamt. Besökarna var möjligen arkitektoniskt intresserade? Gillade planlösningar? Var insnöade på inredning. Gillade att kolla andras textilier? Eller. Så gjorde man så för att visa att det inte låg någon gömd. Som utgjorde en fara. Som kunde hoppa fram och skrämmas. Eller ännu mer. Man visade nog runt för att folk skulle känna sig hemma. Och trygga. Inga dolda faror här. Det är väl därför vi handhälsar? Så att den öppna handen visar fredliga avsikter. Välvilja. Vänskap.

I detta fall. Är vi katter annorlunda. Vi djur är inte människor. För vi gör saker på vårt sätt. Ingen ska utforska vårt revir. Det ska kosta. Men vi tolererar att ni människor går runt. För ni lägger er sällan på våra favoritställen. På fönsterbrädan. Eller mitt på köksgolvet. Nära matskålen.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...