måndag 19 juni 2017

Bön och piprökning

Människan försöker bibringa mig en aning filosofi.Trots att han inte minns så mycket. Av de kortkurser han läst. Mest intryck tycks en lärare gjort. Det han frågade sina elever på gymnasiet under 1960-talet. Det frågar människan mig. År 2017. Och förväntar sig. Att jag ska kunna svara på en etisk klurighet.

Får man röka pipa när man ber? Frågar människan först. Och fortsätter: eller får man be när man röker pipa? Vad svarar man på det? Som rökfri och städad katt? Be kan jag. Om det ena och det andra. Mer mat. Godisbitar. Eller om att få ligga i ett varmt knä. Men pipa vet jag mig bara ha sett. På televisionen. Så piprökning har jag svårt att empatiskt förstå. Även om jag läst medicinreportrars artiklar. I ämnet.

Det begriper du väl, säger människan. Om huvudsysselsättningen är bön så får man ägna sig åt det. Då bör man undvika att samtidigt blossa på pipan. Men om man håller på och röker så kan man faktiskt även be. En smula. Till exempel att man ska kunna njuta länge av sin pipa.

Man kan också be att någon ska öppna ett fönster. Så det inte blir så rökigt. Inpyrt. Ohälsosamt. Sa jag, som även läst om skadeverkningar. Jag listade förstås ut att frågeställningen hade fler sidor. Han rökte pipa. Eller hur? Säger jag pillemariskt.

Vem då, undrar människan. Som ibland är så trög att vattendragen hinner frysa till. Innan han reagerar. Den där läraren. Säger  jag, Sixten. Därför. Att jag vet att filosofi och logik hör ihop. Och nog kunde man dra slutsatsen att en lärare som talar med elever om att man kan röka pipa. Nog själv är hemfallen och benägen. Att bolma.

Då ser människan bort och mumlar. Jo, det gjorde han.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Livet är ganska omväxlande

Semestertider. Är det. Även för en katt. Människorna finns hemma mer. Vill man ha sällskap finns det. Att få. Är någon ensam. Kan även jag b...