söndag 7 maj 2017

Katt med lyft hatt

Människan kritiserar mig ibland. För hur jag beter mig. Då kallas jag för vildkatt, marodör, soffdestruktör, matspridare, hårboll och annat nedsättande. Jag skiljer mig. Från människan. Inte genom separation. Utan genom mitt höviska och belevade sätt. Hans kritik. Faller till golvplankorna. Utan att fastna. I mitt huvud. Eller klibba kvar. I tankar eller päls. Jag bryr mig helt enkelt inte. Han kan vräka ur sig. Vad han vill. Jag har tillförsikt. Och självförtroende nog.

Människan däremot funderar. Tvekar och tar åt sig. Även de värsta överdrifterna. Tycks drabba. Som vore de värda. Att ta på allvar. Hur är man funtad då?

Det är när min människa upptäcker det. Som han blir avundsjuk. Också på denna punkt. Borde han försöka bete sig. Mer som en katt. Med lyft hatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Surr runt kaffeborden

Om några veckor ska kapellmästarna samlas. Det låter det. Som om en hoper orkesterledare. Strålar samman. Men icke. Människan har ett sommar...