måndag 20 mars 2017

Vad jag lärt om människor

Lärdomar efter många år tillsammans med min människa och en medmänniska.

När det borras i väggen på våningen ovanför får människan här nere ont i tänderna.

Människor är explosiva varelser, när de briserar kallar de det att nysa.

Bildspråket de tvåbenta använder är sällsynt egendomligt och helt obegripligt - rinner det tårar på kinderna kallas det att bryta samman.

När det en afton bubblar, gurglar, knorrar, dunkar och sjuder vet du att du är nära en människa som nyss ätit kvällsmat.

Varje vecka sänker människorna kroppen i varmt vatten, eller låter ett munstycke strila det uppifrån, förmodligen är det ett av många sätt de dricker på.

När kattmaten tar slut får jag ta deras kyckling, räkor eller tonfisk, denna osjälviskhet förvånar mig.

Människorna sticker ut en stund för att kunna komma hem igen.

En stund är något betydligt mera långvarigt än snart och strax.

Människor som jamar är skruttiga härmapor, de kan inte ens jama rent.

De ber med knäppta händer så att de håller ihop och inte går i bitar.

Människors armar är som tama ormar med enorma spindlar i ändarna. Ben och fötter ska vi inte ens tala om...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...