Fortsätt till huvudinnehåll

Spark och blod

Att ge eller ta. Det är frågan. Särskilt om man som jag. Delar säng med människor. Framåt natten. Då kommer jag smygande. Väcker någon genom att berätta. Nu är jag här. Genom att jama högt och gällt. Så undviker jag. Allt som oftast. Att bli knuffad. Eller sparkad. Under ivriga drömmar.

Men i nättras. Gick det inte. Att undvika. Jag fick en fot. I Huvudet. Och klippte tillbaka. Med tassen. Och ett par varnande klor. Sedan fick jag vara i fred. Även om medmänniskan blödde. Ur tå och trampdyna. Så kan det bli.

Två människor går upp. Baddar med sårsprit. Klipper till. Plåster i lagom storlek. Innan de försöker. Lägga sig och somna om. Själv somnade jag nästan genast. Att de höll på. Gjorde mig absolut. Ingenting. Resten av natten förflöt. Lugnt och skönt. Utan fötter. Som ror sig springa. I drömmarnas värld. Och sparkas i denna.

Tur är att jag är katt. Jag, Sixten, the cat. Kan freda mig. När det behövs.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om glädjen av att vara katt

In i värmen, snön den smälter
pälsen ruggig blir som ny
På den tjocka mattan välter
trötta katten, tung som bly
Sinnet vilar, tanken stillas
det som varit, allt är nu
Lugnet råder, livet gillas
Suck och tack, jag ej är Gnu!
(Mel Här är gudagott...)

Skåla ni - jag tar en sill

Jag är katt, en mjuk, den rara -
den vars vänskap värmer skönt!
Jamar, skrämmer fåglars skara
Fjäskar inte, knappast lönt
Tidning dunsar, sopbil vrålar
kullerbytta när jag vill
Tuggar helst på sega svålar
skåla ni -  jag tar en sill!
(Mel Här är gudagott...)

En cirkus för två

En katt klär ut sig till en katt
Och sätter på en högan hatt
Sig själv man är, men ej ändå
I själva verket är man två

Nu låtsas vi att vi är tre
Snart är vi fler än man kan se
Vi rusar vilt och ställer till
och blir så många som vi vill

Tänk att en katt på detta sätt
Får folk att mista sans och vett
En cirkus hemmet blivit då
Det räcker, stopp nu båda två!
(mel Ps 736)