torsdag 2 februari 2017

Vilda, hemlösa och på sin vakt

Genom fönstret ser jag de luggslitna kusinerna. Trasiga är de. Sorgsna och ständigt på sin vakt. De som är ständiga utekatter. Mitt i staden. Eller som är utelämnade. Övergivna. Sina egna. Vilda. Alltså hemlösa.

De har det inte så lätt. Möjligen kan de slåss med råttor. Och få något att kalasa på. Ty stadens undre liv. Är inte mörkt och stilla. Det rör sig i mörkret. Där myllrar det. Av långsvansade råttor. Jag öär glad. Att slippa dem. Det räcker så bra. Att se dem på tv.

När det är vinter. Blött eller kallt. Undrar jag hur de överlever. Sanningen är. Att de sällan gör det. Hungrar de inte. Blir de offer för trafiken. Jag önskar dem ett annat liv.

Tänk att då får komma till ett varmt och ombonat katthem! Där vänliga själar ser till att de har de bra. Därför sjunger jag katthemmens lov. I mitt vardagsrumsfönster. I vår stad heter det Örebro katthem. Dit kan man vända sig. Om man vill träffa. Mina kusiner. Som verkligen behöver träffa en medmänniska. Som vill bli sambo med en katt. Eller två.

Så tänker jag. En vanlig dag. I mitt fönster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...