Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2017

Kom an, ljudmarodörer!

Idag har det borrats i källaren. Troligen med pneumatisk borr. Luftdriven. Som låter som en kulspruta. Golvet svajade. Väggarna knakade. Det var inte Anticimex som jagade. Eller någon annan pestbekämpare. Deras villebråd. Bor i ringa utsträckning här. Någon vilsen råtta kan man se. Vid sällsynta tillfällen. Till och med gråsuggor och kackerlackor. Håller sig undan. Finns inte här. Vilket man förstår. Ingen står ut med det oljud som produceras. I husets källare. Ljudillustrationer till teater i radio. För katastrofala händelser. Kunde man hämta nerifrån. Från underjorden. Dit längtar jag inte. Man förstår varför himlen har många förespråkare...

Man bygger om alla källarförråd. Så vårt överflöd. Av prylar. Ska ha någonstans. Att vara. På sitt sätt. är det väl bra. Att någon tänker på sådant. Annars kunde kanske alla källarbås. Bli loppisar. Second hand affärer. Återvinning är som alla vet. Bäst. När den blir av.

Själv far jag, Sixten, the cat illa. Slickar mig nervöst. Om nosen. Ligger …

Element och kartong

Ett element för katten är
ett element att vara när
Det är hans rätta element
en värme som av himlen sänd
Ett element för katten är
ett element att vara när

En kattkartong, en kattkartong
är en kartong med katt uti;
och är det ingen katt däri
så är det ingen kattkartong
En kattkartong, en kattkartong
är en kartong med katt uti.


Närmare

Min människa iakttar mig. Varje dag. Ser han på mig. Forskande. Undersökande. Som vore jag ett studieobjekt. Han försöker tolka min svansföring. I handböcker för kattägare har han läst. Om vad olika hållningar kan betyda. Men han är inte nöjd. Han vill veta mer. Om mig. Och om andra. Katter. Men mest om mig. Han försöker. Förstå sig på. Mig. Ganska smickrande. Tycker jag!

Jag gör detsamma. Så denna morgon trummade han med fingrarna. När han läste om nya händelser. I Amerikas förenta stater. Fingrarna dansade på bordskanten. Så naturligtvis antog jag. Utmaningen. Han märkte mig inte. Först när min tass klippte till hans hand. Snärtigt. Rejält. Utan klor.

Människan hoppade högt. Tallriken han höll i andra handen. For skramlande ner på golvet. Klart att man sticker då. Så jag stack. Ena sekunden var jag där. Nästa var jag i andra ändan. Av lägenheten. Men skrämselhickan gick över. Nästan direkt.

Människan har den senaste tiden. Särskilt noterat. Hur jag gör när jag lägger mig. Bredvid hu…

Vilda, hemlösa och på sin vakt

Genom fönstret ser jag de luggslitna kusinerna. Trasiga är de. Sorgsna och ständigt på sin vakt. De som är ständiga utekatter. Mitt i staden. Eller som är utelämnade. Övergivna. Sina egna. Vilda. Alltså hemlösa.

De har det inte så lätt. Möjligen kan de slåss med råttor. Och få något att kalasa på. Ty stadens undre liv. Är inte mörkt och stilla. Det rör sig i mörkret. Där myllrar det. Av långsvansade råttor. Jag öär glad. Att slippa dem. Det räcker så bra. Att se dem på tv.

När det är vinter. Blött eller kallt. Undrar jag hur de överlever. Sanningen är. Att de sällan gör det. Hungrar de inte. Blir de offer för trafiken. Jag önskar dem ett annat liv.

Tänk att då får komma till ett varmt och ombonat katthem! Där vänliga själar ser till att de har de bra. Därför sjunger jag katthemmens lov. I mitt vardagsrumsfönster. I vår stad heter det Örebro katthem. Dit kan man vända sig. Om man vill träffa. Mina kusiner. Som verkligen behöver träffa en medmänniska. Som vill bli sambo med en katt. Ell…