tisdag 24 januari 2017

Valhänta klappar

Jag rister på mig. Skakar på huvudet. Så människan undrar om. Det går att skruva loss. Ta av. Har gängor. Han klappar mig förstrött på huvudet. Som vore jag hans kontorsslav. Duktig idiot. Får jag för mig. Att han tycker.

Men så inser jag. Att han är lite tafatt. När han ska visa ömhet. Det blir några valhänta försök. Att klia min haka. Massera min rygg. Visa tillgivenhet. Jag känner mig. Som en docka. Ett ting. Som får godkänt.

Det finns dock tillfällen. Då han visar sig vara både känslig och ömsint. Mjuk i tanken. Soft. Hur jag vet det? Mitt sjätte sinne! Ett sensorium för människors djupa skikt. Där deras verkliga sinnesstämning når fram. Genom grova fingrar. Stora händer. Som klappar ovant. Som på försök. Men jag vet att den beröringen. Bär guld och sammet. Stor kärlek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...