torsdag 5 januari 2017

Trumpen katt blir otrevlig

Min människa anser att jag sover för mycket. 21 timmar om dygnet. Är att överdriva sitt sömnbehov. Även om man råkar vara en katt. I sina bästa år. Ty detta år är det bästa året av alla. Det hävdar den tvåbente. Som vore han ansvarig. För ett olympiskt spel. Och det borde det vara för dig också. Bara du höll dig vaken.

Därtill kallar han mig: din surpuppa! Du har blivit så trumpen, efter valet i USA, säger han. I det har han dock rätt. Jag försöker efterlikna den nye. Mogulen. Magnaten. Miljardären. Han som nog heter Måns. Det borde han faktiskt heta!

Därför jag säger inga snälla saker längre. Jag kallar min människa för bov. Du din skurk, jamar jag. Min mathållning är riggad. Av dig. Sanning har du inte talat på länge. Du säger att jag ska få färsk mat. Men jag ser ju att du smyger med konservburkarna. Du borde sitta inlåst. På ett bibliotek. Så kanske du lär dig något…

Jag ska förresten bygga en mur vid ytterdörren. Så inga kommer indragande med lera och grus. På hallmattan. Men jag vet nog vem som är sämst på att torka av sina leriga skodon och grusbemängda ytterskor. Han bor redan här! När jag säger så. Då blir min människa sur. Han säger ingenting på flera dagar. Han håller sig undan. Sedan medger han. Att han matar mig med konserverad blötmat. Och lovar att jag ska få sova i fred. Så nu är jag inte trumpen längre. Och har ingen amerikansk Måns som förebild. Ingen Måns alls för den delen. Nej, tacka vet jag läderkatten och stålkatten och kapten katt. Förkämpar för rättvisa. På ett ungefär. Därtill de snälla och busiga: Pelle och Pettsons Findus. Äntligen får jag sova lugnt. Utan dumma kommentarer!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...