Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från januari, 2017

Jakt på gång

Jag är en jägare.
Jagad av människan.
Jakten går genom vardagsrummet.
Hallen och köket.
Tills jag tar skydd.
I badkaret.
Där någon inte tömt ut allt vatten...
Nu jagar människan stänk.
På speglar och porslin.
Väggar och golv.
Trots allt.
Ganska lyckat...

Valhänta klappar

Jag rister på mig. Skakar på huvudet. Så människan undrar om. Det går att skruva loss. Ta av. Har gängor. Han klappar mig förstrött på huvudet. Som vore jag hans kontorsslav. Duktig idiot. Får jag för mig. Att han tycker.

Men så inser jag. Att han är lite tafatt. När han ska visa ömhet. Det blir några valhänta försök. Att klia min haka. Massera min rygg. Visa tillgivenhet. Jag känner mig. Som en docka. Ett ting. Som får godkänt.

Det finns dock tillfällen. Då han visar sig vara både känslig och ömsint. Mjuk i tanken. Soft. Hur jag vet det? Mitt sjätte sinne! Ett sensorium för människors djupa skikt. Där deras verkliga sinnesstämning når fram. Genom grova fingrar. Stora händer. Som klappar ovant. Som på försök. Men jag vet att den beröringen. Bär guld och sammet. Stor kärlek.

Strimlade argument

Mitt husfolk har delat lägenheter med mig. I nio år. Snart. Trots det. Tittar min människa. Förvånat på mig. Var gång han får syn. På mig. Yrvaket. Överraskat. Som tänkte han: nyss var du i köket. Nu ligger du. På hallmattan. Men jag hör dig ju. Från badkaret. Gnagande på blommorna. I Vardagsrummet.

Jag har en plan. Som han inte känner till. Jag vill ha uppsikt. Överblick. Kontroll. På var folk. Håller till. Då får man förflytta sig. Snabbt som blixten. Blixten-Sixten. Snabbare än då. När Sixten rör sig står fantomen stilla.

Dessutom. Placerar jag mig strategiskt. Som vore vårt hem. Ett schackbräde. Jag skaffar mig fri sikt. Åt flera håll. Samtidigt. Så att jag vet. Var människorna befinner sig. Är jag inte nära dem. Är jag mitt emellan.

Min tidningsläsning. Är likadan. Fri sikt åt alla möjliga håll. Bra överblick. Jag läser sådant jag inte gillar. För att veta vad jag faktiskt uppskattar. Tycker om. Står för. Att det blir en och annan strimlad ledarsida. Får man räkna med. Lite reakt…

Julklappsstolen

Här vilar katt-Sixten Rusa kan snabbt som blixten Stol fick i julklapp Tipp tipp tipp tapp Ej längre kvick och rapp Lealös slapp... 

Trumpen katt blir otrevlig

Min människa anser att jag sover för mycket. 21 timmar om dygnet. Är att överdriva sitt sömnbehov. Även om man råkar vara en katt. I sina bästa år. Ty detta år är det bästa året av alla. Det hävdar den tvåbente. Som vore han ansvarig. För ett olympiskt spel. Och det borde det vara för dig också. Bara du höll dig vaken.
Därtill kallar han mig: din surpuppa!Du har blivit så trumpen, efter valet i USA, säger han. I det har han dock rätt. Jag försöker efterlikna den nye. Mogulen. Magnaten. Miljardären. Han som nog heter Måns. Det borde han faktiskt heta!
Därför jag säger inga snälla saker längre. Jag kallar min människa för bov. Du din skurk, jamar jag. Min mathållning är riggad.Av dig. Sanning har du inte talat på länge. Du säger att jag ska få färsk mat. Men jag ser ju att du smyger med konservburkarna. Du borde sitta inlåst. På ett bibliotek. Så kanske du lär dig något…
Jag ska förresten bygga en mur vid ytterdörren. Så inga kommer indragande med lera och grus. På hallmattan. Men jag v…

En stol ringde på dörren

En nyårshälsning från en kattlig kusin! Nu även riktad till mina (Sixtens) många vänner... 
En julklapp infann sig vid ytterdörren häromkvällen. Huset var fullt av gäster. Utanför stod en familj med ett paket till mig! En julklapp till Sixten, the cat kommer inte varje kväll. Så uppståndelsen blev stor. Jag förärades en egen stol med tillhörande kattkudde. En egen stol! Därför kan jag nu kalla mig stolt stolsägare!
Att jag inte skrivit så mycket på senare tid. Har att göra med innfunnen lättja. Jag tillbringar dagar och kvällar. Uppkrupen i min alldeles egna stol. Min människa kallar mig nu för stolle. Och tycker han är jätterolig. Han skrattar så magen hoppar. Åt sina egna skämt. 
Men tålmodig som jag är. Ler jag mest. Åt hans dumheter. Ty i den nya stolen får jag filosofera. För mig själv. Bättre kan man inte ha det. Förresten är det så. Jag tänker mig evigheten. Mätt och belåten. Hoprullad i  en mjuk stol. Suckande av välbefinnande. Omsluten av värme och ljus.