Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2017

Vi kan

Dagarna går fort. När våren kommer. Hur det kan komma sig. Vet inte jag. Men trötthet om våren. Är en förklaring. Det krävs anpassning. Till ljusare tider. Och alla vet att det är vad som behövs. Ljus.

Men något har bryskt väckt mig. Skata oss alla här hemma. Människorna är bedrövade. Upprörda. Över gräsliga våldsdåd. De skakar på huvuden. Har svårt att tro. Det som händer. Upptäcker att jag är likadan. När det obegripligt svåra händer. Vill jag inte tro det. Första reaktionen är. Att detta kan inte vara sant. Men oförmågan att ta in. Det som sker. Övergår i kall insikt. Det onda har hänt. Våldets mörker har skakat världen. Som vi känner den.

Då kommer ilskan. Vreden. Över de fega lönnmördarna. så jag talar med mina människor. Om våld och ondska. Om terror och död. Men också om hopp och sammanhållning. Om att vi inte viker. Statsministern syns på TV. Han säger det som behöver sägas. Vi känner med de drabbade och deras familjer. Men vi och vårt öppna samhälle. Klarar också detta.

Vad jag lärt om människor

Lärdomar efter många år tillsammans med min människa och en medmänniska.

När det borras i väggen på våningen ovanför får människan här nere ont i tänderna.

Människor är explosiva varelser, när de briserar kallar de det att nysa.

Bildspråket de tvåbenta använder är sällsynt egendomligt och helt obegripligt - rinner det tårar på kinderna kallas det att bryta samman.

När det en afton bubblar, gurglar, knorrar, dunkar och sjuder vet du att du är nära en människa som nyss ätit kvällsmat.

Varje vecka sänker människorna kroppen i varmt vatten, eller låter ett munstycke strila det uppifrån, förmodligen är det ett av många sätt de dricker på.

När kattmaten tar slut får jag ta deras kyckling, räkor eller tonfisk, denna osjälviskhet förvånar mig.

Människorna sticker ut en stund för att kunna komma hem igen.

En stund är något betydligt mera långvarigt än snart och strax.

Människor som jamar är skruttiga härmapor, de kan inte ens jama rent.

De ber med knäppta händer så at de håller ihop och inte g…

Spark och blod

Att ge eller ta. Det är frågan. Särskilt om man som jag. Delar säng med människor. Framåt natten. Då kommer jag smygande. Väcker någon genom att berätta. Nu är jag här. Genom att jama högt och gällt. Så undviker jag. Allt som oftast. Att bli knuffad. Eller sparkad. Under ivriga drömmar.

Men i nättras. Gick det inte. Att undvika. Jag fick en fot. I Huvudet. Och klippte tillbaka. Med tassen. Och ett par varnande klor. Sedan fick jag vara i fred. Även om medmänniskan blödde. Ur tå och trampdyna. Så kan det bli.

Två människor går upp. Baddar med sårsprit. Klipper till. Plåster i lagom storlek. Innan de försöker. Lägga sig och somna om. Själv somnade jag nästan genast. Att de höll på. Gjorde mig absolut. Ingenting. Resten av natten förflöt. Lugnt och skönt. Utan fötter. Som ror sig springa. I drömmarnas värld. Och sparkas i denna.

Tur är att jag är katt. Jag, Sixten, the cat. Kan freda mig. När det behövs.

Städdag

Fredag städas det
dammas, fejas snyggt
ludd och tussar yr
bort med lort, allt styggt
Sängens täcke ger
skydd där högt jag ber:
dammsugarmonstret -
låt aldrig höras mer!


Helgdagsförberedelsepolka

Nu måste jag lätta mitt hjärta. Ett ångestdrabbad katt vill bekänna. Tålig är jag. Över hövan. Men ett ljud. Tål jag inte. Jag låter nstan som min människa. Som klagar över samma oväsen. Skillnaden är. Att han nog protesterar mot tvånget. Att manövrera dammsugaren. Vecka efter vecka.

För mig låter dammsugaren. Som ett astmatiskt andeväsen. Väser och surrar. Ständigt morrande. Argsint pyser det. När apparaten andas in. Grus och damm. Tygmöss och hårtussar. Då gömmer jag mig. Darrande. Kryper jag ner under överkastet.  Mitt gömställe. När världen är ond.

Nu har ljudet tystnat. Inga mer vrål eller hissningar hörs. Fredagsfriden är kommen åter. Tänk så det lättar. När man får lasta av. Sina bördor. Får bekänna vad som trycker och skaver. Så nu dansar jag. Min helgdagsförberedelsepolka med mattfransar och skosnören

Oljud skakar väggarna

Avsomnad är jag inte. Bara något tystare. Än vanligt. Har inte haft så mycket att säga. Den senaste tiden. Har haft fullt schå. Att hålla reda på alla byggnadsarbetare. Som åker hiss utanför fönstret, borrar i källaren. Och håller på. När det är liv och rörelse. Runt omkring. Blir jag försiktigare. mera vaksam. På alterten. Vilket gör mig mycket trött.

Märkligt nog vänjer jag mig. Vid borrarnas vrål. Från källaren. Det låter som om man bygger djupa skyddsrum. När man förmodligen. Bara drar vatten. Till en ny tvättstuga. Idag öppnade jag bara ett öga. När borrandet. Fick väggarna att skaka. Min människas CD-skivor for i golvet. Av vibrationerna. Det var inga bra vibrationer. Trots att människan försöker störa mig. Han överröstar oväsendet. Good, good, goood, goood vibrations, sjunger han. Med Jussivibrato på rösten. Hans röst låter snarare som slitet sandpapper än som en glimrande kristallklar tenorstämma. Men så hostar och snorar han. Mellan varven.

Allt ståhej fungerar som kognitiv t…

Kom an, ljudmarodörer!

Idag har det borrats i källaren. Troligen med pneumatisk borr. Luftdriven. Som låter som en kulspruta. Golvet svajade. Väggarna knakade. Det var inte Anticimex som jagade. Eller någon annan pestbekämpare. Deras villebråd. Bor i ringa utsträckning här. Någon vilsen råtta kan man se. Vid sällsynta tillfällen. Till och med gråsuggor och kackerlackor. Håller sig undan. Finns inte här. Vilket man förstår. Ingen står ut med det oljud som produceras. I husets källare. Ljudillustrationer till teater i radio. För katastrofala händelser. Kunde man hämta nerifrån. Från underjorden. Dit längtar jag inte. Man förstår varför himlen har många förespråkare...

Man bygger om alla källarförråd. Så vårt överflöd. Av prylar. Ska ha någonstans. Att vara. På sitt sätt. är det väl bra. Att någon tänker på sådant. Annars kunde kanske alla källarbås. Bli loppisar. Second hand affärer. Återvinning är som alla vet. Bäst. När den blir av.

Själv far jag, Sixten, the cat illa. Slickar mig nervöst. Om nosen. Ligger …

Element och kartong

Ett element för katten är
ett element att vara när
Det är hans rätta element
en värme som av himlen sänd
Ett element för katten är
ett element att vara när

En kattkartong, en kattkartong
är en kartong med katt uti;
och är det ingen katt däri
så är det ingen kattkartong
En kattkartong, en kattkartong
är en kartong med katt uti.


Närmare

Min människa iakttar mig. Varje dag. Ser han på mig. Forskande. Undersökande. Som vore jag ett studieobjekt. Han försöker tolka min svansföring. I handböcker för kattägare har han läst. Om vad olika hållningar kan betyda. Men han är inte nöjd. Han vill veta mer. Om mig. Och om andra. Katter. Men mest om mig. Han försöker. Förstå sig på. Mig. Ganska smickrande. Tycker jag!

Jag gör detsamma. Så denna morgon trummade han med fingrarna. När han läste om nya händelser. I Amerikas förenta stater. Fingrarna dansade på bordskanten. Så naturligtvis antog jag. Utmaningen. Han märkte mig inte. Först när min tass klippte till hans hand. Snärtigt. Rejält. Utan klor.

Människan hoppade högt. Tallriken han höll i andra handen. For skramlande ner på golvet. Klart att man sticker då. Så jag stack. Ena sekunden var jag där. Nästa var jag i andra ändan. Av lägenheten. Men skrämselhickan gick över. Nästan direkt.

Människan har den senaste tiden. Särskilt noterat. Hur jag gör när jag lägger mig. Bredvid hu…

Vilda, hemlösa och på sin vakt

Genom fönstret ser jag de luggslitna kusinerna. Trasiga är de. Sorgsna och ständigt på sin vakt. De som är ständiga utekatter. Mitt i staden. Eller som är utelämnade. Övergivna. Sina egna. Vilda. Alltså hemlösa.

De har det inte så lätt. Möjligen kan de slåss med råttor. Och få något att kalasa på. Ty stadens undre liv. Är inte mörkt och stilla. Det rör sig i mörkret. Där myllrar det. Av långsvansade råttor. Jag öär glad. Att slippa dem. Det räcker så bra. Att se dem på tv.

När det är vinter. Blött eller kallt. Undrar jag hur de överlever. Sanningen är. Att de sällan gör det. Hungrar de inte. Blir de offer för trafiken. Jag önskar dem ett annat liv.

Tänk att då får komma till ett varmt och ombonat katthem! Där vänliga själar ser till att de har de bra. Därför sjunger jag katthemmens lov. I mitt vardagsrumsfönster. I vår stad heter det Örebro katthem. Dit kan man vända sig. Om man vill träffa. Mina kusiner. Som verkligen behöver träffa en medmänniska. Som vill bli sambo med en katt. Ell…

Jakt på gång

Jag är en jägare.
Jagad av människan.
Jakten går genom vardagsrummet.
Hallen och köket.
Tills jag tar skydd.
I badkaret.
Där någon inte tömt ut allt vatten...
Nu jagar människan stänk.
På speglar och porslin.
Väggar och golv.
Trots allt.
Ganska lyckat...

Valhänta klappar

Jag rister på mig. Skakar på huvudet. Så människan undrar om. Det går att skruva loss. Ta av. Har gängor. Han klappar mig förstrött på huvudet. Som vore jag hans kontorsslav. Duktig idiot. Får jag för mig. Att han tycker.

Men så inser jag. Att han är lite tafatt. När han ska visa ömhet. Det blir några valhänta försök. Att klia min haka. Massera min rygg. Visa tillgivenhet. Jag känner mig. Som en docka. Ett ting. Som får godkänt.

Det finns dock tillfällen. Då han visar sig vara både känslig och ömsint. Mjuk i tanken. Soft. Hur jag vet det? Mitt sjätte sinne! Ett sensorium för människors djupa skikt. Där deras verkliga sinnesstämning når fram. Genom grova fingrar. Stora händer. Som klappar ovant. Som på försök. Men jag vet att den beröringen. Bär guld och sammet. Stor kärlek.

Strimlade argument

Mitt husfolk har delat lägenheter med mig. I nio år. Snart. Trots det. Tittar min människa. Förvånat på mig. Var gång han får syn. På mig. Yrvaket. Överraskat. Som tänkte han: nyss var du i köket. Nu ligger du. På hallmattan. Men jag hör dig ju. Från badkaret. Gnagande på blommorna. I Vardagsrummet.

Jag har en plan. Som han inte känner till. Jag vill ha uppsikt. Överblick. Kontroll. På var folk. Håller till. Då får man förflytta sig. Snabbt som blixten. Blixten-Sixten. Snabbare än då. När Sixten rör sig står fantomen stilla.

Dessutom. Placerar jag mig strategiskt. Som vore vårt hem. Ett schackbräde. Jag skaffar mig fri sikt. Åt flera håll. Samtidigt. Så att jag vet. Var människorna befinner sig. Är jag inte nära dem. Är jag mitt emellan.

Min tidningsläsning. Är likadan. Fri sikt åt alla möjliga håll. Bra överblick. Jag läser sådant jag inte gillar. För att veta vad jag faktiskt uppskattar. Tycker om. Står för. Att det blir en och annan strimlad ledarsida. Får man räkna med. Lite reakt…

Julklappsstolen

Här vilar katt-Sixten Rusa kan snabbt som blixten Stol fick i julklapp Tipp tipp tipp tapp Ej längre kvick och rapp Lealös slapp... 

Trumpen katt blir otrevlig

Min människa anser att jag sover för mycket. 21 timmar om dygnet. Är att överdriva sitt sömnbehov. Även om man råkar vara en katt. I sina bästa år. Ty detta år är det bästa året av alla. Det hävdar den tvåbente. Som vore han ansvarig. För ett olympiskt spel. Och det borde det vara för dig också. Bara du höll dig vaken.
Därtill kallar han mig: din surpuppa!Du har blivit så trumpen, efter valet i USA, säger han. I det har han dock rätt. Jag försöker efterlikna den nye. Mogulen. Magnaten. Miljardären. Han som nog heter Måns. Det borde han faktiskt heta!
Därför jag säger inga snälla saker längre. Jag kallar min människa för bov. Du din skurk, jamar jag. Min mathållning är riggad.Av dig. Sanning har du inte talat på länge. Du säger att jag ska få färsk mat. Men jag ser ju att du smyger med konservburkarna. Du borde sitta inlåst. På ett bibliotek. Så kanske du lär dig något…
Jag ska förresten bygga en mur vid ytterdörren. Så inga kommer indragande med lera och grus. På hallmattan. Men jag v…

En stol ringde på dörren

En nyårshälsning från en kattlig kusin! Nu även riktad till mina (Sixtens) många vänner... 
En julklapp infann sig vid ytterdörren häromkvällen. Huset var fullt av gäster. Utanför stod en familj med ett paket till mig! En julklapp till Sixten, the cat kommer inte varje kväll. Så uppståndelsen blev stor. Jag förärades en egen stol med tillhörande kattkudde. En egen stol! Därför kan jag nu kalla mig stolt stolsägare!
Att jag inte skrivit så mycket på senare tid. Har att göra med innfunnen lättja. Jag tillbringar dagar och kvällar. Uppkrupen i min alldeles egna stol. Min människa kallar mig nu för stolle. Och tycker han är jätterolig. Han skrattar så magen hoppar. Åt sina egna skämt. 
Men tålmodig som jag är. Ler jag mest. Åt hans dumheter. Ty i den nya stolen får jag filosofera. För mig själv. Bättre kan man inte ha det. Förresten är det så. Jag tänker mig evigheten. Mätt och belåten. Hoprullad i  en mjuk stol. Suckande av välbefinnande. Omsluten av värme och ljus.