tisdag 15 november 2016

Vilande vänteläge

Min människa är ett känsligt djur. Han klarar inte av. Att jag kan krypa ihop och ligga stilla mycket länge. Då får han för sig att han måste få veta. Vad jag tänker. Så han frågar: vad tänker du på?

Mitt svar består i att jag ger honom en kort blick. Som kan betyda att nu störde du mig. Eller, är du här? Ibland med den av honom tolkade innebörden, var kom du ifrån? Vilket får honom att bli ihärdigare: Sixten, säg nu vad du tänker på!

Men vad ankommer det mig? Jag vrider huvudet en aning bort från honom. Blundar lojt. Vilar i min väntan. Med ord som från en psalm. Just när han minst anar det. Svarar jag: du ska ju vara en meditationens och bönens människa. Varför stör du dig så på min förmåga? Att koppla av. Att bara vara. I nuet. Inte grubbla på begångna misstag. Sådana gör jag inte så många i alla fall. Inte på andras oförrätter. Var oförrätt har nog av sin egen tyngd. Behöver inte mitt extragrubbel. Så varför så provocerad?

Ren och skär avundsjuka. Påstod människan. Frankt. Riktigt uppriktigt. Jag skulle önska jag slapp grubbla och fundera. Så förtvivlat. På allt möjligt. Som jag knappast kan göra något åt. Men som stör mig så att jag får svårt att koppla av. Och bara vara.

Hur ska man få honom att förstå? Inte lätt med ett så nervöst sinne. Trots att hans medmänniskor kallar honom sävlig. Trygg. Lugn. Så jag sa: Först måste du lära dig att hålla mun. Sedan att låta tankarna komma och gå. Tills de vandrar sin väg. Och låter dig vara. Ifred. Jag ställer om snabbt. Lika fort är jag alert igen. Och kan kasta mig över din strumpa. Om jag får lust. Kom ihåg att det bara finns en väg. Den kan kallas övning. Praktik. Träning. Själv kallar jag den för stillsamhetens vila. Eller vilande vänteläge. Här gjorde jag en mycket lång konstpaus. Så att han skulle få tid. Att tänka efter.

Så fortsatte jag: Nu säger jag inte mer. Utan återgår till…


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...