Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från november, 2016

Sixtens taxvisa

Vid dörren trippar taxen glad
uppvisar nosen fin
Vill skutta genom rum på rad
och jaga katten din

Då sätter barskt en katt sig ner
och stirrar stint på tax
Tänk hunden backar mer och mer
Respekt, respekt till max

Här får man inte jaga katt
trots jakthund van man är
Nej, bäst att lyfta högt sin hatt
och låta bli sånt där… (mel ps 495)

En cirkus för två

En katt klär ut sig till en katt
Och sätter på en högan hatt
Sig själv man är, men ej ändå
I själva verket är man två

Nu låtsas vi att vi är tre
Snart är vi fler än man kan se
Vi rusar vilt och ställer till
och blir så många som vi vill

Tänk att en katt på detta sätt
Får folk att mista sans och vett
En cirkus hemmet blivit då
Det räcker, stopp nu båda två!
(mel Ps 736)

Vilande vänteläge

Min människa är ett känsligt djur. Han klarar inte av. Att jag kan krypa ihop och ligga stilla mycket länge. Då får han för sig att han måste få veta. Vad jag tänker. Så han frågar: vad tänker du på?
Mitt svar består i att jag ger honom en kort blick. Som kan betyda att nu störde du mig. Eller, är du här? Ibland med den av honom tolkade innebörden, var kom du ifrån? Vilket får honom att bli ihärdigare: Sixten, säg nu vad du tänker på!
Men vad ankommer det mig? Jag vrider huvudet en aning bort från honom. Blundar lojt. Vilar i min väntan. Med ord som från en psalm. Just när han minst anar det. Svarar jag: du ska ju vara en meditationens och bönens människa. Varför stör du dig så på min förmåga? Att koppla av. Att bara vara. I nuet. Inte grubbla på begångna misstag. Sådana gör jag inte så många i alla fall. Inte på andras oförrätter. Var oförrätt har nog av sin egen tyngd. Behöver inte mitt extragrubbel. Så varför så provocerad?
Ren och skär avundsjuka. Påstod människan. Frankt. Riktigt…

Om glädjen av att vara katt

In i värmen, snön den smälter
pälsen ruggig blir som ny
På den tjocka mattan välter
trötta katten, tung som bly
Sinnet vilar, tanken stillas
det som varit, allt är nu
Lugnet råder, livet gillas
Suck och tack, jag ej är Gnu!
(Mel Här är gudagott...)

Vinterlek

Flingor faller, ljuva, klara
dämpar gatljud i staden vår
Låt oss leka ta-fatt bara,
rulla livligt, ha kul, vi får
snötoppluva, blöta tassar
Lattjo lajban hela dan
Sedan in i värmen svassar
Sixten, katt, med snö i man

(Mel Här är gudagott...)

Skåla ni - jag tar en sill

Jag är katt, en mjuk, den rara -
den vars vänskap värmer skönt!
Jamar, skrämmer fåglars skara
Fjäskar inte, knappast lönt
Tidning dunsar, sopbil vrålar
kullerbytta när jag vill
Tuggar helst på sega svålar
skåla ni -  jag tar en sill!
(Mel Här är gudagott...)