måndag 17 oktober 2016

En vana att ta fraväl

Ny vana. Kom fram för någon månad sedan. Då min människa började gå till jobbet. Igen. Nu kunde vi inte längre sitta och mysa. ostörda. Han gav sig av. Hemifrån.

Alla nycklar ligger i en skål. På en hög skänk. När människan börjar gräva bland nycklarna. Då hoppar jag ner från sängen. Går ut i hallen och slår mig ner. Mitt på hallmattan. Så han måste kliva över mig. Om han prompt ska ge sig iväg. Så belevad är jag, Sixten, the cat. Att jag tar adjö när han går.

Vid hans återkomst. Hemkomst. Så har jag just återvänt. Till hallmattan. Så att han får grubbla övr. Hur det kommer sig. Att jag vet när han ska återvända. Det är telepati, gott minne och god hörsel. I kombination. Som gör denna tidspassning möjlig. Allt för att min bäste vän. Ska bli väl mottagen. En god vana.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...