lördag 22 oktober 2016

Att vara katt

Min mäniska försöker lära mig att vara katt. Han lyckas inte så bra med det. Till exempel tycker han att jag borde välkomna främlingar med ett mera öppet sinne. Så berättar han om en katt som låg på disken i en affär. Ihoprullad i en flätad skål. För var och en att klappa. Katten bodde inte ens i butiken eller hos någon av personalen. Utan när man slog upp portarna. Kom katten knallande, Gick ett varv i butiken. Och la sig sedan i korgen. Det är vänligt.

Äsch, svarar jag. Det är bara tillgjort. Insmickrande. Somliga gör vad som helst för några smekningar. Inte jag...

tisdag 18 oktober 2016

Tänk om jag hade fjädrar!

Jag önskar mig en boa
En skrud, en dräkt så grann
Så jag kan livligt ståta
som hövding för min stam
Jag som i fjädrar klär

Men får ej, vilken gåta,
ha skrud av fjädrar gjord
Besviken ska jag låta
Why me, why me, O Lord?
Jag som i fjädrar klär

Då hör jag rösten tala
Om fjädrar som jag fått
De kan ju verka skrala
Som tunna remmar blott
Jag som i fjädrar klär

Se! Muskler de är fjädrar
Som mig mot höjden bär
Stor frihet för mig hägrar
som muskelknippe här
Jag är ju den jag är!

(Mel Svk Ps 599)



måndag 17 oktober 2016

En vana att ta fraväl

Ny vana. Kom fram för någon månad sedan. Då min människa började gå till jobbet. Igen. Nu kunde vi inte längre sitta och mysa. ostörda. Han gav sig av. Hemifrån.

Alla nycklar ligger i en skål. På en hög skänk. När människan börjar gräva bland nycklarna. Då hoppar jag ner från sängen. Går ut i hallen och slår mig ner. Mitt på hallmattan. Så han måste kliva över mig. Om han prompt ska ge sig iväg. Så belevad är jag, Sixten, the cat. Att jag tar adjö när han går.

Vid hans återkomst. Hemkomst. Så har jag just återvänt. Till hallmattan. Så att han får grubbla övr. Hur det kommer sig. Att jag vet när han ska återvända. Det är telepati, gott minne och god hörsel. I kombination. Som gör denna tidspassning möjlig. Allt för att min bäste vän. Ska bli väl mottagen. En god vana.

torsdag 13 oktober 2016

Spinnandets glädje

Förtjust över hövan att möta en vän
med svans, päls och morrhår, en katt känns igen
på värmen och sättet när motorn går igång
Att spinna så härligt, att spinna så härligt
Att spinna, ha spunnit och ljuvligt fyllt ett spann!

Med kattpäls som spinnrock det surrar så gott
och djuret vibrerar med ljudet det fått
Som mest är det glädje och lycka man hör
Att spinna är härligt, att spinna är härligt
Ty spinnandets glädje förnöjer envar!

(Sixten gnolade under diktningen på melodin till Psalm 226
i SvK Psalmbok)

söndag 2 oktober 2016

Till och med jag...

Mina människor har varit bortresta. Och jag har haft assistans av en vän i familjen. Då blir väntan inte så lång. Det är vid sådana tillfällen man (jag) inser vad kontakt och närhet betyder. För överlevnad och välbefinnande. Det är möjligt att svälta fast man har gott om mat i skålen. Svältfödd på vänskap och närhet är inte bra, inte för någon människa. Inte heller för en katt.

Till och med jag, Sixten, the cat behöver en varm hand som klappar mig och några vador att stryka mig mot. Någon att sitta tillsammans med i skymningen...

Surr runt kaffeborden

Om några veckor ska kapellmästarna samlas. Det låter det. Som om en hoper orkesterledare. Strålar samman. Men icke. Människan har ett sommar...