Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2016

Sommarens hemlängtan

Sommarnöje trevligt är
hörs på namnet som det bär
där är jag en kyrkkatt vorden
fritt det är, knappt några borden
men då tranor, kajor, hund
ger mig knappt en lugn tyst stund!

Trevligt är med kommen gäst
en blir flera, många flest
mat och sång och kvällssamtalen
gör mig dock en smula galen
hur ska jag en stund få ro
i kapell, ett stojigt bo!

Borta bra, men hemma bäst
här blir vardag tyst en fest
för här har jag mina grejer
trivselhörn och vrår, jag säger:
skönt att vara här igen
så jag längtat komma hem!


Har inte varit mig själv

De senaste dagarna. Har jag inte varit mig själv. Det låter det. Som om jag varit en annan. En främmande katt. Som hamnat i fel hus. Med fel familj. Men familjen har varit rätt. Det är mig det varit lite tjall på. Har känt mig lite skvätten. Ljudskygg. Har önskat sällskap. Mer än vanligt.

Det kan ha berott på. Att här har varit så mycket folk. Den senaste tiden. Det har spikats engelska. Oh dear. Nu när allt återgått till det normala. Har jag svårt att bli som vanligt. Är fortfarande lite på min vakt. Trots att jag nu inte behöver bevaka. Duschrummet där min låda står.

Så nu hämtar jag mig. Hittar tillbaka. Till mig själv. Utan yoga. Eller KBT. Vilar mig ikapp. Sedan. När jag är mig själv igen. Är jag som ny!

Trumpen är jag inte

Trump, trump, trump, suckar min människa. Ungefär som när han klagar på att jag låter. När jag nätt trippar fram. Tramp, tramp, tramp, säger han då. Som om det lilla. Kunde störa någon. Måste vara en känslig själ. Skör. Men hörselstark.

Människan försöker skriva politisk poesi. Trumpen Trump trumpetar, muttrar han. Låt det vara, råder jag insiktsfullt. De får klara sådant de ställt till. Själva därborta. Dina små förtretligheter. Gör varken till. Eller från.

Nej måhända, svarar min människa. Han talar så där. Bokligt. Gammaldags. Ålderdomligt. Måhända används inte längre. Kanske har ordet kanske tryckt bort det. Tvingat det tillbaka in i ordböckerna. Men jag har lärt mig använda det. Så måhända. Går jag en vända. Innan jag äter lite till. För att sedan krypa ner under sängens härliga överkast. Där ligger jag aldrig om jag är trumpen. Nix. Då brukar jag föredra ett mörkt hörn i skafferiet.

Sover tryggt

Akta er för odjuret. Katten är vildsint. Farlig. Rivsugen. Ungefär så kan det låta. När min människa gör reklam. För mig. Så att jag ska få vara i fred. Dessa vänliga varningar. Har blivit farliga föreställningar.

Besökare törs inte gå i i rummet där jag för tillfället vilar. En fru kan slå ihop händerna. Inte av förtjusning. Över trevlig katt. Utan för att ropa: akta dig för katten. Han rivs. Trots att det borde ropas: han trivs. Jag gör ingen något förnär. Såvida denne någon inte kommit mig för när. Då kan jag lappa till. Med tass utan klor. Fast klor har jag alltid. Men inte i jaktläge. Mitt problem är att jag ibland är för stark. Så när jag klipper till. Kan en klo liksom följa med. Av bara farten. Inte menat. Eller avsett. Det bara blidde så.

När jag egentligen. Är from som en lammunge. Vänsäll som en säl. Eftertänksam. Meditativ.

Denna vecka har min människa korsat sig. En kampanj på nätet. Har fått honom att bära kors. Ja inget synligt. Istället gör han korstecken. Så ofta han …