Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli, 2016

Rödbrunt besök bland rabarber

Idag låg det en katt i trädgården. Och det var inte jag. Som låg där. Utan en brunröd. Svartvit stirrade på rödbrun. Men sa ingenting. Rödbrun stirrade tillbaka. Lika tyst. Vi väntade.

Något som katter kan. Är att vänta. Vi har förmågan. Att syssla med annat. Under tiden. vi låtsas ointresserade. Trots att vi stirrar intensivt. Det borde fler försöka. Att ointresserat stirra intensivt. Tar på krafterna. Jag låtsades intresserad av ett par humlor. Men såg naturligtvis. Bortom och förbi. För att ha koll på främlingen.

När en rödbrun nykomling gömmer sig. Bland rabarberbladen. Undrar jag varför. Där är inte så trevligt. Fuktigt och skuggigt. Själv hade jag parkerat. Bakom en cypress. Eller tuija. Kanske. Något barrigt var det. I alla fall. Men solen sken. Så att jag skulle synas riktigt ordentligt. Herre på täppan. Bäst att passa på. Att njuta. Så länge man kan. Innan öron och päls blir luggsliten och biten.

Plötsligt slank en rödbrun katt in i syrénhäcken. Och försvann. Jaha, tänkte jag…

Ett lejon på kökstrappan

Har vaktat köksingången. Legat på trappan. Imponerande. Och avskräckande. Som ett minilejon. Till synes däst och lojt. Låt inte lura er. Under ytan lurar en jägare. Ett vilddjur. Som man inte kramar hur man vill. Bollar med. Eller pjoskar med. Säger man alltför smörigt larviga saker. Blir jag tvungen. Att resa mig upp. I min fulla längd. Med imponerande kroppshydda. Och visa att sådant tolererar jag inte.

Så här kan det låta ibland. Man tilltalar mig med fjams och strunt. Jag svarar stramt och upphöjt. Djurens konung. ja, eller ställföreträdande. Här där jag är. På kökstrappan.

Lilla vän! 
Pyttsan. 

Fina kissemissen, 
Struntprat. 

Får man klappa kramdjuret?
Försök bara!

Rivs han?
Du skulle bara veta.

Men lilla pluttegubben, så fin du är!
Berömmet fin kan sudda bort fåniga tillmälet gubben. Men plutten, ta tillbaka det!

Nu får det vara bra. Där kommer ett villebråd flygande. Nu ska Sixten, the cat, den skräckinjagande besten. Snart triumfera. Ta dig i akt, citronfjäril. Fladdra bäst du vill! Mig …

Förkylningstider

Nu är jag sjukvårdare bliven. Människan har skaffat sig en förkylning. En dunderdito. Det hostas och nyses. Snoras och snyts. Jag tar hand om honom. Under tiden. Det är inte bara febern som stigit honom åt huvudet. Omdömet sviktar. Han tror han ska orka göra något i trädgården. Glöm det, säger jag. Jag vill, svarar han. Men kroknar redan innan han fått på sig strumpor och skor.

När han nyser. Ropar jag: prosit och välsignelse! Det lär de ha sagt på en teaterscen i någon ruin. Nu blir det sådana utrop alltsom oftast. För här nyses i parti och minut. Alltså både i stora kvantiter och i liten omfattning. Ja, hur det är. Fattas bara att jag blir förkyld. Man borde kunna spara sin förkylningar tills det blir vinter och man vill stanna inne. Och nu fick jag hicka! Suck!



I väntan på lek

Min människa har fått låna datorn. Han tänker skriva något om värderingar. Det uppskattar jag. Värderar jag högt. Att han gör. Så värderar han mig. Som något av det bästa. Som finns. En vän som är vänfast. Trofast. Uthållig. Som inte bryr sig om ifall han prestera bra. Utmärker sig. Vinner i sällskapsspel.

Nu knattrar det rent förskräckligt. På tangentbordet. Själv ligger jag på en stol. Tätt intill. Och väntar. På att han ska skriva klart. Så att vi kan leka sedan. Ty det är mycket roligt. Det är en av mina grundhållningar. Värderingsmässiga övertygelser.

Kramas hårt

Vaknar trött, så kan det vara
drömt i natt om fåglars skara
vässat klor för bästa fästet,
dansat vals vid mössdjursnästet.

Människan är den som vårdar päls och sår från strid på gårdar,
snart jag trycks till varma barmar,
kramas hårt av min väns armar.

Denna närhet är ren lycka
även om mitt ben kan rycka,
när jag sover ibland vänner,
jag blir lugn hos dem jag känner.

Solitär går ej i skara,
prosit, signe och bevara!
Att få för sig gilla alla
det en katt ej in kan falla.

Nu min diktning jag uppgiver,
det får bliva vad det bliver,
än det andra, än det ena
mjuka pälsar är all-lena…

Gräsligt?

Idag åt jag gräs. Bra för matsmältningen. Sägs det. Någon grönsak går det åt. Även för en katt. Grönt gräs som tål att tuggas. Gillar jag. Mellan tuggorna gnolar jag. För mig själv. Vackert, tycker jag.

Gräset på andra sidan. Påstår min människa är grönare. Det bryr jag mig inte om. Det gräs som står framför ögonen. Duger gott. Smakar bra.

Grönare kan inget vara
än de fina växter rara
som jag tuggar varje dag här
se de växer där och där, där!


Verserad katt

Mycket fridfullt sover katten
hela dagen och på natten
kikar hemligt kring sig bara
att där inte finns nån fara

Stiger upp och går en vända
leker lite, det kan hända
gäspar vitt och går till stolen
den som står så fint i solen

Drömmer han är detektiven
smyger fram i sömnexilen
löser gåtor, fångar bovar
fängslar råttor med handklovar

Vad med maten? Man bör äta!
Ställ strax fram den, han hörs träta
ifrån stolen mitt i solen
duger bra gör fårfiolen...