torsdag 30 juni 2016

Sommaren är här?

Mitt sommarlov har startat
så jag till landet for
Tror knappast att jag fattat
att friheten där bor
Kan välja och kan vraka
vad jag vill syssla med
Att dega eller baka
att leka med besked

Men allt är inte ljuvligt
ta flugornas konvent
de surrrar runt så ljudligt
och kollar vad som hänt
ett pälsdjur tar sin vila
på stolen vit och blå
ja, flyg runt den och stila
se den bli galen då

Jag slår med tassen ilsket
mot flygfän här och där
men missar stort och vilset
jag muttrar högt och svär
att dessa svarta humhum
är snabbare än jag
de låter retligt brumbrum
fram smällar'n mänska tag

Hjälp mig mot sommarns plåga
mot mygg och bin och knott
mot flugor bromsar tåga
ha bort dem, långt långt bort
så jag får njuta sommar
semsterliv och sol
och slipper slokat lomma
till skydd så mörkt som kol...


...



tisdag 21 juni 2016

I närheten av sådant som myllrar och kryper

Idag har jag passat mig. Inte som i kattvakt. Utan som i försiktig hållning. En av mina favoritplatser utomhus. Där jag ibland vistas. Har blivit upptagen. Andra håller till där. De myllrar och kryper. Dyker upp och gräver ner sig. Surrar och håller på. Humlor! I mängd. Har grävt ner sig under mossan. Just där jag ska ligga.

Så jag passar mig. Från att komma dem för nära. Man vet aldrig. Vad de kan ta sig till. Dessa ständigt verksamma småkryp. Som dessutom kan flyga. Jag ligger därför i beredskap. Som de där flickorna som väntade. Så att när något händer. Är de vakande och vakna. Sådan är jag. I humlors närhet

torsdag 16 juni 2016

Kattens längtan

Genom fönstret jag tittat ut
jag har hoppats och längtat
saknat starkt så all ork tog slut
kom snart, kom hem, jag har väntat

Kan jag locka dig hem igen?
kan jag tänka dig åter?
Kan min saknad nå dig, min vän?
Hjälper det att jag gråter?

Jag kan locka dig hem igen
jag kan tänka dig åter
jag kan se dig i dörren här
snörvlar lyckligt och låter!


onsdag 15 juni 2016

Därför tiger Sixten

Varför tiger Sixten? Frågan är befogad. Några har faktiskt undrat. Har han pensionerat sig. På riktigt? Aftonbladet kunde ha undrat på en löpsedel. Eller åtminstone Nerikes Allehanda. Då hade man efter dagens blogginlägg kunna skriva. Så som man plägar göra. När något har hänt. Därför teg Sixten!

Jag har varit ledsen. Deprimerad. Betryckt. Min människa for utomlands. I mer än en vecka var han i Washington DC. Han skulle visst på ett bröllop. Men jag fick inte följa med. Och när min människa ger sig iväg. Vet jag aldrig. När han kommer. Om han kommer.

Så många och långa dagar. Har jag suttit som en vissen pelargonia. I fönstret. Och spanat. Kommer han aldrig? Så finns det dom som tror att vi. I centimeter lägre stående djur. Inte har känslor. Inte kan sakna. Eller fundera och tänka.

Som tur var har medmänniskan skött om mig. Matat mig och fyllt min skål. Tömt min låda och bäddat på några av mina favoritplatser. Men blå frottéhanddukar. Som jag uppskattar nästan lika mycket. Som schalar. Koftor. Tröjor. Av den finaste gotländska ull. Eller heter det den finaste gotländska ullen?

Nu är min människa hemma. Igen.

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...