tisdag 17 maj 2016

Krax och fräs

Ofta svär jag inte. Men ibland är det nära. Då hissar min människa upp ögonbrynen i pannans överkant. Han spärrar upp ögonen och ser mäkta förvånad ut. Han förstår vad han hör. Men kan inte fatta det. På en och samma gång. Insikt och oförmåga. Att det är något utöver det vanliga - det har människans dock begripit, Fullt ut.

Jag låter mina eder höras. Så att medmänniskan tror att något allvarligt har hänt. Har du trampat honom på svansen, ropar hon. Nej, svarar min människa. Men jag hörs igen. Och igen. Det kraxar och väser. Fräser och gurglas. bara för att en fågel satt sig på fönsterbrädan. Utanför det fönster där jag sitter. Och vill vara. Ifred.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...