lördag 9 april 2016

Verkligt sövande att få klorna klippta

Även katter kan ha det besvärligt. Jag kom till mina nuvarande människor från Örebro katthem. För nästan åtta år sedan. De fick aldrig chansen att klippa mina klor. Jag vägrar låta mig hållas. Och nagelfaras. Följden är att klorna ibland klipps. Hos veterinären. Som inte heller kan göra det när jag är vaken. De söver mig.

För några dagar sedan var det dags. Fasta från klockan 22 kvällen innan. På plats på kliniken strax före åtta. Kort undersökning och sedan gick mitt husfolk. Jag sövdes och fick tänderna undersökta, tandsten bortfilad och klorna klippta. Därtill en spruta för hälsans skull. Klockan fyra på eftermiddagen hämtades jag.Väl hemma vinglade jag ut ur buren. Klarade ett par steg innan jag liksom föll ihop. På den tjockaste av mattor. Där ligger man i alla fall mjukt.

Benen bar inte. Men snart tog jag mig ut i köket. Som drucken. Korsade bakbenen och hade svårt med balansen. Fram till matskålen. Som var tom. Där stannade jag. Orkade inte gå tillbaka de fyra-fem meterna till mattan. Satt där och stirrade på matskålen. Efter några timmar fick jag en liten sked blötmat. En tesked. Och jag som var hungrig som en tiger. Jag hann inte ens äta upp den lilla maten innan jag somnade. Med huvudet i matskålen. Färdig. Helfärdig.

Vaknade till och släpade mig till köksmattan. La mig så att jag kunde se matskålen. Väntade. Någon timma senare fick jag en dessertsked med kyckling i sås. Slickade i mig. La mig ner. För att vila. Nu alldeles bredvid skålen. Efter en stund vaggade jag in till min människa. Han satt på golvet och väntade på mig. På stora mjuka mattan. Den röda. Långhåriga. Höll mig varm. Genom att krypa nära inpå. Tätt intill.

Någon timme därefter. Blev det en matsked till. Med mat. Fortfarande lite vingligt. Ostadigt. Ofokuserat trots ansträngning. Men jag åt med god aptit. Och la mig för att vila. Så där höll det på.

Morgonen därpå mötte jag mina människor med att rulla som en besatt. Fram och tillbaka. Lycklig. Glad. Tillfreds. Överväldigad. Av att må bra. Och ha välfylld matskål. Igen. Men jag halkar ganska påtagligt. Ty klorna är för korta. De kan inte rispa parkett. Eller möbler. Än på ett tag. Men vänta bara...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...