söndag 20 mars 2016

När det blir vår hackar jag tänder

När våren kommer hackar jag tänder. Sådant är livet. För en katt. Tänderna knastrar som kastanjetter. Inte för att det är kallt. Som katt fryser jag sällan. Och som innekatt är jag nästan för varm. Trots det. Lägger jag mig alltid i solen. På mattor. I fåtöljer och soffor. Där solen värmer gott. Och mer ändå.

Nej jag ser på gatubelysningens ledningar. Trådarna som hänger tvärs över gatan. Och hackar tänder. Där är nämligen så här års ledningarna befolkade. Eller befåglade. Finkar eller duvor. En vilsen koltrast. Alla kan de dyka upp där. De sitter där med perfekt balans. Retligt enkelt håller de sig kvar. Som för att reta mig. Liksom stirrande. Där lovsjunger de våren. I alla tonarter. Härinne ser jag fågelstek. På tråd. Och hackar tänder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fem är det minsta man kan begära

När det finns räkor i hemmet. Är jag den mest tillgivna katt. Som finns. Ett nyvaknat intresse. Av att vara nära. Människorna med makt. Över...