torsdag 3 mars 2016

Kriget om torrt tuggummi

Mjukmaten, den blöta, är tråkig! Varje dag slickar jag först i mig såsen eller gelén. Den där alla smakämnen hamnat. Inte för att jag bryr mig. Men de torra köttbitar som blir kvar. Blää! Usch! Fy! Det är som tuggummi. Segt och oaptitligt. Snart stelnat. Frånstötande.

Jag äter helt enkelt inte vad skräp som helst. Utekatter tuggar visst i sig fjäderfä och djur med svans. Ofattbart. Har de ingen känsla för etikett? Eller för sås och gelé? Det är mycket man inte förstår. När man får det mesta serverat. På fat eller i skål.

Nu pågår det en tävling. Mellan människan och mig. Vem som kan vänta ut den andre. Människan hoppas att jag ska förlora några hekto eller mer. Själv tittar jag snett på det tråkiga sega. När det någon gång kommer färsk blötmat i skålen. Då hämnas jag. Då äter jag så fort jag kan. Vräker i mig maten. Så att han ska förstå hur vrålhungrig jag numera ständigt är. Eftersom de torra bitarna blir liggande alltför länge. Och då blir de inte roligare. jag lovar!

Dessutom vet jag att om jag kastar i mig maten så jag får hicka. Hela min kropp hoppar. Rister. Vilket får människan att tycka synd om mig. Så snart har jag vunnit kampen. Det blir blöt mat lite oftare. Och det sega tuggummit kastas... Jag över redan på segersången: I am the Champion!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...