söndag 7 februari 2016

Handpåläggning och uppvaknande

Idag drömde jag att jag sov. Och när jag vaknade. Gjorde jag det i drömmen. Genast såg jag en hoppeti-hopp. Som for iväg. Lockande. Frestande. Jag till att springa. Det ryckte i morrhår. Tassarna rusade. Benen trummade. Svansen markerade.

Då la människan handen på mig. Typiskt. När jag nästan fått fatt i den skuttande varelsen. Så tvingades jag vakna en gång till. Blev uppväckt. Yrvaken. Småvimsig i plymen. Av en handpåläggning. Så kan det bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fem är det minsta man kan begära

När det finns räkor i hemmet. Är jag den mest tillgivna katt. Som finns. Ett nyvaknat intresse. Av att vara nära. Människorna med makt. Över...