torsdag 7 januari 2016

Kaos i krubba

Redan är vi flera dagar in på ett nytt år. Så fort det går. Ibland är det 10 plusgrader. Några dagar senare kan det se annorlunda ut. Snöstorm. 20 minusgrader. Jag är för mer av jämvikt. Håller mig inne. Nära elementen. Så här års.

Det är lättare. Att hålla värmen. När man är nära. TV-soffan erbjuder närhet. Där kurar jag. Som ett och. Mellan människan och medmänniskan. När jag inte jagar stickor. eller nystan. När närheten räcker. Drar jag mig undan. I avskildhet. Kryper upp i en fåtölj med fårskinnspäls.

När människan inte ser. Hoppar jag upp i julkrubban. Daskar till en herde så han far. Biter ett får. Knuffar undan några gubbar i turbaner. Och händerna fulla. Av presenter. För att komma åt... Just det. Blåbärsriset som någon ställt bakom stallet. Nyplockat. Som tuggummi. Är det perfekt. Krävs det lite krubbkaos. För att nå. Blåbärsriset. Får det bli så. Här helgar ändamålet medlet. Så att säga.

Människan säger att det är vanvördigt. Slarvigt. Och upproriskt. Att sprätta iväg figurer. Över vardagsrumsgolvet. Jag tittar bara på honom. Men en liten grön kvist. Hängande ur min mungipa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...