torsdag 24 december 2015

God Jul på riktigt


Det blev lite snopet. Med min julhälsning. Här trodde mina vänner att det skulle stå något fint. Roligt. Vittert. Inspirerat. Så stod det bara God Jul önskar Sixten. Nu får det bli med bild. Som jag hittat. I en av min människas många vykortspärmar. Han är samlare. Vilket plågar mig. Medmänniskan. Ibland till och med gäster. Som i timmar tvingas bläddra. Bland vykort över små gränder. I Visbys mest undangömda hörn. Det är inte där de bläddrar. Men vykorten visar gränder. Hur kul är det?

Vid jul blir människor annorlunda. Katter ej. Vi behåller vår vanliga karaktär. Högresta hållning. Men min människa blir sentimental. Hjärtnupen. Tillbakablickande. Så han blev eld och lågor. När jag släpade fram kortet ovan. Det skrevs till hans mamma. Medan hon ännu var barn. Boende på Kryddgränd 3 i Visby. Det sändes från Stockholm den 3/10 1921. Människan läser högt: Kära lilla Inga Greta. Vi äro nu här och ha det mycket trefligt. Om onsdag morgon resa vi till Malmö. Hälsa mamma och pappa samt de andra i gården. Igår var vi på Skansen. Många hjärtliga hälsningar från Tant Hildur och Valborg. Det du, Sixten, säger han. Ja du, svarar jag. Vad ska man annars säga?

Kortet berättar väl. Att vi katter gärna vill ha gensvar. Även om vi kan slösa omtanke. Och närhet på vem som helst. När det passar oss. Så föredrar många av oss. Ömsesidighet. God relation. Fred mellan djur och människa. Dessutom bor inne i mig, Sixten, the cat. En fluffig liten lekfull kattunge. Hur mycket jägare och tiger jag än är. På utsidan. Grrrr! Mjau!

Så med tillönskan om ett ömsesidighetens och barnaskapets jul. Hålsar jag. Jamar och står i. Ty julen är här. God Jul! Än en gång...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...