torsdag 12 november 2015

Tankad och välkomnande

Jag tankar ömhet. Sätter mig nära. Lutar mig mot min människa. När jag är fulltankad. Går jag min väg. Till en skön fåtölj. Där spinner jag.

När människan ska gå ut. Beger jag mig till hallen. Visar uppskattning. Säger hej då. På mitt sätt. Väntar på hallmattan. Tills jag vet. Med säkerhet. Att det dröjer. Innan han kommer åter. Då går jag till en korg med en mjuk kudde i. Lagom att nysta ihop sig på.

När jag hör människans cykel. Från gatan. Gnisslande broms. Skramlande framskärm. Reser jag mig. Går till hallen. Tar emot. Rullar mig. I stofftet. Alltså. På mattan. Fram och tillbaka. Glad såsom fågeln. Att min människa. Återvänt. Hem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...