söndag 8 november 2015

Släkt och tårar

Skrivlusten är som vädret. Den ändrar sig. Även jag, Sixten, the cat, är ombytlig. Vissa dagar har jag mer. På hjärtat. Än andra. Just idag. Har jag. Mer på hjärtat. Något jag vill. Tala om.

Min människas bror var här. Sov i soffan. Jag blev så paff när han kom. Han ska ju vara på Gotland. Inte i vår hall. Eller i vårt TV-rum. Det vi kallar biblioteket. För där står bokhyllor. Med böcker. I dubbla rader. Så jämt är det. Ett förfärligt letande. Efter böcker. Oftast visar det sig. Att böckerna som saknas. faktiskt inte finns. Inte kvar. Inte här.

De prånglades ut. När flyttlasset var på gång. Somligt till ett bibliotek. Annat till vänner och arbetskamraters bokhyllor. Somligt till loppis. Och ve och fasa. Somligt gick till Hades. Till förgängelsen. Förlorade. Uppslukade av mörkret.

Det jag hade på hjärtat. Just denna stund och dag. Var att släkt är trevligt och viktigt. Det förstår man när amerikanerna gråter. I Sveriges television. Jag stirrar. Storögt. På snyftningar. Hulkningar. Och tårar. Men även ett besök. Från den egna släkten. Betyder. Mycket.

Då tänker jag. Att på något sätt. Någonstans. Är vi alla släkt. En enda stor familj. En storfamilj. Det var var jag hade på hjärtat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...