tisdag 17 november 2015

Orolig eller lugn

Utanför våra fönster bullrar maskiner. Grävmaskiner och andra apparater surrar och brummar. Det har hållit på ett tag. I början blev jag orolig. Rädd. Gömde mig. Men eftersom. Det bara håller på. Ville jag veta mer. Man kan inte låta rädslan vinna. Då skulle jag alltid ligga längst inne i en mörk garderob.

Nu iakttar jag skådespelet. Hur man skär sönder trottoaren. Gräver djupt. Lägger ner rör. Fyller med cementblandat grus. Allt för att leda. Vatten. Sådant som kommer från ovan. Huset dräneras. Så att källarna förblir torra.

Jag begriper inte. Hur de får sådana små grävskopor. Nästan som på lekplatser. Jag besökt. I ett tidigare liv. I Askersund. Men här är maskinerna riktiga. Och små.

När det dånar som värst. Ser jag på människan. Noga betraktar jag honom. Jag läser hans ansikte. Hans kropp. Som en bok. Ett helt uppslagsverk. Är han orolig? Rädd? Bekymrad? Nej, Lugn som en filbunke. Och den ligger still i dagar i väntan på att bli genomsyrad. Så lugn är den.Så trygg är min människa. Därför är också jag. Alldeles lugn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...