torsdag 15 oktober 2015

Snällast i världen?

Idag har vi kämpat. Om utrymmet. På det trånga köksbordet. När jag ätit mig mätt. På blötmaten. Ville jag läsa tidningen. På köksbordet. Det ville inte människan. Jo, tidningen ville han läsa. Men inte mig. Ville han ha där. Så jag lyftes ner på golvet.

Så fort han vände ryggen till. Hoppade jag ljudlöst upp på bordet igen. han fick skrämselhicka. När han vände sig om. Och jag slagit mig till ro. Över hela bordet. Utsträckt. I min fulla längd. Avslappnad. Så han skulle få svårt att lyfta ner mig.

Du är som en säck potatis. Sa människan. Som knappast vet hur hård och orörlig en fylld potatissäck kan vara. Vem vill bli liknad. Vid en potatissäck. Förresten? Hur som helst åkte jag ner. Vilket jag inte gillade. Så jag slog efter min bäste vän. Min människa. Det ingår. I vårt samspel. Han vet att jag andra gången. Försöker klappa till honom. Så han drar undan handen. Snabb som en katt. Nästan. Ville jag rispa. Kunde jag. Men lät bli.

Han fick vinna. Den här gången. Så oerhört ödmjuk och medgörlig är jag. Sixten, the snällaste katt i världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...