onsdag 28 oktober 2015

Sällskapsdjur och ensamhet

Vad är det med ordet djur? Det låter så otyglat. Lössläppt. Instinktivt och tankebefriat. Sällan används det för att visa på hög uppskattning. Djur står liksom lägre. Många gör det rent fysiskt. Befinner sig närmare marken. Än gängliga tvåbeningar.

Men lägg till ordet sällskap. Då händer något. Djuret förvandlas. Blir socialt. På något sätt. Mera godtagbart. Sällskapsdjur är något man har. Tror folk. När det i själva verket. Är något man är. Ett sällskapsdjur håller andra sällskap. Uppträder i gemenskaper. Många sådana djur. Kan var och en konstatera. Jag trivs bäst i öppna sällskap. Även om jag. Sixten, the cat. Håller mig. På min kant.

Sällskapsdjur är särskilt bra. Om man är ensam. Då är man plötsligt inte det. Till och med två. Blir ett sällskap. Då kan man tala allvar. Leka något. Kura skymning. Ha måltidsgemenskap. Även om inte alla sällskap. Gillar när det är katter. På bordet. Många vill inte ens ha dem. Under bordet.

Sällskapsdjur är inte främst katter, Hundar. Höns. Råttor. Eller så. Jag kommer nog ihåg att män. Är djur. Män i skor. Människor. Gillar inte. Att vara ensamma. Utelämnade. Åt sig själva. Det blir ett klent sällskap. När man måste umgås med sig själv. Därför håller många. Av de mindre djuren. Sig med sällskap. Sällskapsdjur. På två ben. För deras bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...