söndag 25 oktober 2015

Känner, känner inte

Känslor har jag. Inte så enkla att översätta. Till människornas stora orgel av stämningar. Vad jag har mer av. Är förmågan. Tänkandets teknik. Jag funderar inte över om jag sårar. När jag råkar riva. Människors känsliga skinn. Känner inte ånger. Oro. För att det hänt. Utan Vet bara. Att det är så.

Den rivna människan blir först arg. Upprörd. Sedan sur. Känner motvilja. Ett tag. Mot att närma sig mig. Tänker alltså mindre. Än han känner. Sådan är min människa. Och inte bara han. De flesta. Jag träffat. Håller på så där.

Min tankeförmåga. Sägs vara begränsad. Ungefär som en treårings. Så lite människor vet. Om treåringar. Som vore de enkelspåriga. Ett slags minimaskiner. Som man kan kontrollera. Genom knapptryckningar. Kelaknappen. Ätaknappen. Gå på lådan-knappen. Vara trevlig mot gäster-knappen. Det anses att vi är enkla att räkna ut. I vår oberäknelighet.  Folk tror sig veta. Hur katter ska bete sig. Som om varje handling. Bara har en förutbestämd respons. Leder till ett och samma svar.

Varför känner folk. Att de måste. Översätta hur jag tänker. Och reagerar. Till en mänsklig 3-årings sätt? Undanflyr mig. En tioårig katt. Har alldeles egna tankebanor. Okända för treåringar. Det kan jag lova. Jag tänker så mycket bättre. Än när jag var kattunge. Min logiska slutledningsförmåga är omfångsrik. Om man säger så. Jag kan räkna ut det mesta. Med en enkel grundhållning. Vad finns i detta för mig? Vinner jag något? Kostar det mig något? Snabbkalkylen brukar vara träffsäker. Även om det händer. Att det inte finns någon belöning, Någon bonus. I slutändan.

Men just nu. Känner jag inte. För att denna dag. Skriva mer. Det finns nämligen inte mycket att vinna. På att fortsätta. Trampa runt. På tangentbordet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...