lördag 24 oktober 2015

Dags att resa sig ur soffan

Det brinner. Jag ser det på TV. Från den trygga soffan. Där människorna och jag. Håller till. Många aftnar. Det brinner. I stora byggnader. Vars enda fel är att de kan erbjuda skydd. För frusna och trötta själar. Som givit upp allt. Gått långt. Även barn. Så små. Någon berättade. För dem. Att det fanns rum att få. Och att de var välkomna.

Det finns en deklaration. Som berättar att man har rätt. Att leva. Leva i fred. Ha ett hem. Kunna äta sig mätt. Slippa krig. Förföljelse. De flesta av oss. Människor och katter. Gillar det. För att det är så det ska vara. Det är sant. Och riktigt.

Men det finns andra. Som tror att man kan bränna upp. Deklarationen. Genom att tända eld på hus. Om nätterna. Som råttor. Smyger de omkring. I dagsljus. Törs de inte. Träda fram. Hur katter reagerar. På råttor. Behöver jag inte berätta. Det kan de flesta räkna ut. Själva.

Hur tänker de som eldar upp. Andras hus? Istället för sitt kök, sin egen säng? Det enda de åstadkommer. Är att deklarationen. Blir synligare. Tydlig för allt fler. Den lyser desto klarare. Som i eldskrift.

Så tänker jag. Där jag ligger mellan mina människor. Och förfärat ser. Att det brinner. Dags att resa sig upp ur soffan!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...