torsdag 24 september 2015

Vardagslycka

Man vänjer sig. Även de lyckligaste stunderna blir vardag. Och så kan man inte känna. Och leva. hela tiden. Ty då blir glädjen mindre. Den klingar av. Vanan trubbar av den. Hemkomsten. Efter lång bortavaro.

Här är det vardag igen. Om än med fortsatt guldkant. Människorna och jag. Står varandra närmare. Än på länge. Jag tappar liksom räkning. Och anledningen vittrar. Minnet håller inte fast det som varit. När vardagens rutiner återkommer. Fortfarande kan jag ändå känna. Ett nyhetens behag. Över att återupptäcka mina gamla favoritplatser. För avkoppling. Djupsuckarnas rekreation. Och vila.

Det är till att ha det bra. Jag gör en kullerbytta på det. En dansant piruett. Och lutar mig sedan. Lite extra hårt. Mot min människa. För att liksom ta in. Tillsammansvaron! Att han är här. Och jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...