onsdag 23 september 2015

Med hatt från mörkaste Peru

Så satt vi då framför apparaten. Med bilder som rör sig. Televisionen. Beskådande en liten björn. Från mörkaste Peru. Inte utan. Att jag kände igen mig. Men upptäcksresande i mitt fall. Var ett arbetslag. I en församling. Som tyckte deras kyrkoherde. Bara talade om sin katt. Den som inte längre fanns. I sinnevärlden. Som spatserat vidare. In i evigheten. Med svansen stolt lyftad.

Arbetskamraterna hade tröttnat. På de gamla berättelserna. Om Frans den förste. Om de skulle orka lyssna. Mer. Fick det nog bli lite nytt material. Nya erfarenheter. Och så hittade man mig. På katthemmet. I örebro!! En verklig fyndplats. Där man hittar drömkatter. Eleganta. Smidiga. Rysligt smarta. Sådana som yours truly, Sixten, the cat.

Mössa eller hatt har jag ingen. Trots att jag försökt. Skaffa basker. Men marmeladsmörgåsar. Är inte min cup of tea. Nej jag gillar kladdig och blöt mat. Makrillsröra, tonfisksörja, oxsvanssmet. Men en sak vet jag. Sådant gömmer man inte i en basker. För att ha. När hungern blir stor och stark.

Stackars Paddington. Som ställer till allt så förskräckligt. Jag är ett under av belevenhet. Artig som en björk. Som bugar i vinden. I jämförelse. Håller jag måttet. mer än väl. Urväl. Toppenväl. Sjukt väl! Även om jag inte lyfter på hatten. Och frågar hur det står till. Eller kommenterar dagens väder. Men jag är vaksamt uppmärksam. Vänligt avvaktande. Glatt bevakande.

Nu bockar jag mig. För denna dag. Ett slags kullerbytta. Till avsked och hälsning. På en och samma gång. God natt, sov gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...