tisdag 22 september 2015

Hemmabäst vinner över bortabra

Nu kan jag berätta. Vad jag varit med om. I nästan två veckor. Har jag bott på katternas eget hotell. Mina människor har inte rest utomlands på länge. Men nu bestämde de sig. Så det så.

Vi åkte ut på landet. Med bilen. Bland hästar och fåglar. Fanns ett charmigt kattpensionat. Ordet Charmigt. Har jag lånat. Av mitt husfolk. Brukar inte bry mig. Om utseende och yta. Jag kollar platser att ligga. Säkert. Ostört. Men med överblick. Kontroll över omgivningarna.

I mitt rum fanns matta och mjuka saker att ligga på. Olika avsatser att klättra på. Att inta. Och spana ifrån. Låda, lagom undanskymd. Matskål och kärl för vatten. I väggen. En balkongdörr. Njaä. Balkongdörr var att ta i. En lucka som kunde öppnas. Som gav tillträde. Till en egen liten utevrå. En fin möjlighet. Till friskluftsaktiviteter.

När vi kom till hotellet/pensionatet. Satt det en välkomstlapp. På dörren. Välkommen Sixten! Stod det. Präntat. Klart att man lätt känner sig hemma. Då.

Nu ska jag erkänna. Något jag inte kommer att vidgå. I efterhand. Då har jag inte sagt det. Någonsin. Jag saknade mina människor. Det fanns omsorgsfulla och vänliga personer här. Men de var inte riktigt mina. En handduk som doftade hemma fanns med. Det blev minnas plats. Där snusade jag in hemmets lugna vrå. När hemlängtan blev för svår. Annars hade jag det bortabra. Superfint. Men efter ett tag slår det inte. Hemmabäst.

När jag kom hem. Igen. Trodde jag inte mina stackars kattögon. Mattor där länge jag lekt. Soffor där trådar förryckts. Klätterställning där balansen jag mist. Dubbelsängen där sömnen är min! Och jag får ligga nära. Så nära…


Då fick jag en glädjechock. Home again, vrålade jag. Det här är min värld. Min vrå. Mitt hörn. Här känner jag. Att jag hör hemma. Fick som en klump av glädjesmärta. I magen. Rullade på varje liten mattstump. Jag lyckades få plats på. Ty jag hade nog gått upp i vikt. Ett halvt kilo. Eller så. 

Nu blev det ett jamande. Kraxande. Pipande. Gnuggande och kurrande. Spinnande och så. Hemma! Jag var hemma! Igen. Äntligen.

2 kommentarer:

  1. Så underbart skrivet. Djurhemmet jag jobbar ideellt för har en liten inackorderingsavdelning. Många av gästerna är återkommande och är fd hemkatter. Vi hoppas att de trivs men säkert har de hemlängtan.

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...