onsdag 26 augusti 2015

Hemma igen

Åka båt går väl an så länge den ligger vid kaj. Sedan är det som att befinna sig mitt i en skenande blåsorkester. Det skallrar, dundrar och skräller.

Att åka bil går väl an så länge man får en paus där det serveras glass. Själv sjunger jag eller kraxar. Mest av missnöje. Det gungar och rister i bilen så att man knappt kan gå på lådan. Och tänk. Tänk om vi inte är på väg hem. Utan till veterinären...

Att komma hem går bra. Bara jag slapp att vänta i bilen när allt annat bärs in. Det är irriterande att vara så nära. Men ändå tålmodigt sitta där. När känner man igen sig. Inget hellre vill. Än att komma in. Få lite dricka och ett fat med blöt mat. Så måste man lugnt vänta. Men väl inne i lägenheten glömmer jag det som varit. Bort allt vad oro gör, bort allt vad hjärtat kväljer...

Att hitta sina gamla favoritplatser går bra. Bara de inte vore belamrade med väskor, kassar och påsar. Kunde jag. Skulle jag. Flytta undan allt som är i vägen, Så att man får sträcka ut sig och sucka i lugn och ro.

Att höra stadens ljud går an, bara det inte lät hela tiden. Sirener och backande lastbilar, bussar och skrikande bromsar. Men det lugnar ner sig. Sedan hörs bara ett avlägset skratt i natten, några ensamma steg, ett lågmält samtal. Då känner jag att här hör jag hemma. Igen. Hemma!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...