fredag 10 juli 2015

Vad gjorde du denna sommar?

Hur tillbringade du sommaren? En laddad fråga för en och annan. Alla katter har det nämligen inte lika ombonat. Som jag. En del är lämnade åt sig själva. Så till den grad. Att de blir mer eller mindre förvildade. Jag ser dem stryka omkring vårt hus. På helspänn. Vaksamma. Men så lever de ganska farligt.

Själv möter jag en del faror. Selen jag använder kan vara svår att få av. Då kan det finnas risker. Något så osannolikt kan hända. Som att en katt skulle råka fastna med ena bakbenet instucken i selens halsring. Det vore illa. Jag vet. Det hände ju mig.

Men det finns fler faror. Som katt är jag en undersökande varelse. Öppnas en dörr. Vill jag veta vad som finns. På andra sidan. Om dörren går till en källare eller ett sovrum kvittar. Igår letade människorna efter mig. Jag var försvunnen. Påstod de.

De tittade under sängöverkast, på stolsitsar under mat- och köksbord. Jag fanns inte där. Någon timme senare var jag fortfarande försvunnen. Människorna oroliga. De ropade. Jag teg. Tycker inte att man behöver låta så förfärligt. Bullra och stå i. Saker och ting brukar ordna upp sig. Bara man låter dem bero. Det är ju åtminstone varmt inomhus. Ute är det höstgrader. 12 stycken. Närmare bestämt.

Ytterligare någon timme senare skulle det kokas kaffe. Skafferidörren öppnades. Ut klev jag. Som om ingenting hade hänt. Stor uppståndelse. Ett slags glädje. Över att det som var förlorat nu var återfunnet! Själv var jag aldrig borta. Jag höll ju reda på mig. Visste hela tiden var jag var. Mörker bekommer mig inte. Jag ser bra ändå. Instängd mellan kolsyrat källvatten på flaska och burköl med alkoholhalt 2,8. Så tillbringade jag sommaren. Kanske inte hela. Men några alldeles unika timmar av mitt liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...