onsdag 22 juli 2015

Händer som flaxar

Jag har blivit retad. Många gånger. Särskilt irriterande är det. När småfåglarna protesterar. Utan att jag gjort ett endaste jota. Men de piper och bjäbbar. Vill få mig ur balans. Själv är jag upphöjd. Över sådan småttighet.

Men det händer att människor retar mig. Särskilt händer det att det viftas med händer. De flaxar som närgångna fäglar runt huvudet. Först ser jag på. Som om det inte angick mig. Sedan ser jag på därför att jag inte längre kan låtsas att det inte gäller mig. Sedan ser jag på för att räkna ut hur händerna rör sig. Sedan ser jag på när jag slänger ut min tass. Med vass klo. Och rispar retstickan. Som genast slutar flaxa med händerna. Och blir smått förvånad. och ilsken på mig. Det är sådant som händer.

Då blir det till att skölja med sårsprit. Stoppa blödning. Jaga plåster. Muttra.

Inte retar jag mig på sådant. Men jag drar en gräns. När det går för långt. Om folk bara satt åpå sina händer hände det inte. Att jag blev retad och de rispade. Och märk väl. Min räckvidd är stor. Ja, längre ändå. Så det händer. Att jag ger igen. Man ska återgälda gåvor och gester. Har jag fått lära mig. Det är en av artighetens grundregler. Vilket jag till sist gör. Ger tillbaka. Godmodig och vänlig som jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...