söndag 26 juli 2015

Bara man är varlig

Besökarna kommer lite nu och då. Igår stod det en bil samt en cyklande medtrafikant utanför huset. De väntade på mina människor. När gästerna trädde in i huset tittade de storögt efter mig. Stor som en lokatt, viskade någon. Elegant som en tiger, sa en annan. Passa er, sa min människa som vet hur mycket jag uppskattar avstånd.

Vi har ingen varningsskylt. Det behövs inte. Ity katten är snäll. Han bits inte. Bara om det behövs. Och han kloar gärna. På möbler. Och bara undantagsvis på människor. Besökare. Gäster. Men han har integritet, säger min  människa. Människan förstår vad som behöver sägas. Så att man inte försöker bolla med mig som vore jag en kattunge. Mig hanterar man inte. Inte så. Bara man är varlig. På lagom avstånd. Bättre det än inställsam gränslöshet. Det blir obekvämt. Närgånget. Tycker jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...