söndag 28 juni 2015

Stararna möts av tolerans

På tomten härskar många andra katter. Det kan jag avläsa. Med nosen. Den hyperkänsliga. Så jag nöjer mig med att sitta på trappen. Och blicka ut över ägorna. Där låter jag några starar promenera. En koltrast likaså. Någon enstaka kaja har också flaxat sig hit. Så här års låter jag dem hållas. Tolerant är mitt andra namn. Åtminstone den här veckan.

De tror inte sina sinnen. Stararna. När den väldiga katten låter dem vara. Ifred. Att det är tolerans. Förstår de inte. Men de slipper. För min del räcker det. Att jag vet. Hur outsägligt tolerant jag kan vara. När det passar. Till och med fladdrande fjärilar. Bekommer mig inte. De får vara.


Gräset växer. Jag hör hur det växer. Inte för att det knakar. Men med tillräckligt förfinad hörsel. Låter tillväxten. Den mera knäpper än knakar, Grässtråna sträcker på sig och har plötsligt blivit en millimeter längre. De växer i tovor eller tuvor. Det är ett ljud att lyssna till.

Råkar någon av människorna skramla med något kärl ute i köket. Överröstar det tillväxten. Köksljuden påminner om en annan tillväxt. Min egen. Väcker hunger. Törst. Och genast vill jag gå in igen.

Har jag haft sele på mig brukar jag vänta. Tills den tas av. Men dröjer det för länge. Skrapar jag av selen med mina vackra baktassar. Och marscherar in. Alldeles själv. Mot matskålen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...