fredag 19 juni 2015

Om jag blundar, finns jag då?

Ser du mig, ropar jag till människan. Jag vill undersöka om han kan se mig trots att jag blundar. Sluter jag ögonen försvinner jag kanske. In bakom ögonlocken. Blir osynlig för andra.

Dumma dig inte, svarar min människa. Det är klart att jag kan se dig. Du ligger där på stolen och blundar. Hur skulle jag veta det om jag inte såg dig?

Han tror nog att sådant ska kollra bort mig. Men jag, Sixten, the cat. Vet bättre. Jag ger honom svar på tal. Du kanske kommer ihåg det. Eftersom jag ju redan låg här när jag började blunda. Förresten ska du inte vara så retsam. Jag har hört dig provpredika någon sen lördagkväll. För att testa vad du skrivit. Då har jag hört dig orera. Om utifall. Skogen finns kvar även om ingen ser den. Och jag har också hört dig rycka upp kylskåpsdörren. Snabbt. Och våldsamt. För att se om lampan lyser när dörren är stängd. Men ännu värre för att se om mjölken verkligen finns där hela tiden. Inte bara när du tittar på den. Men jag klandrar dig inte. Jag vet att du ibland stirrar in i kylskåpet och är övertygad om att det inte finns någon mjölk. Men så snart medmänniskan tittar i kylskåpet. Så står den ju där. Mjölken. 

I det ögonblicket. Visar sig människan storslagen. Imponerande. Han erkänner sina svagheter. Du har rätt. Jag borde inte gå på dig. Jag är faktiskt osäker på om saker och ting verkligen existerar utom i våra synfält, tankar och sinnen. Om de finns oberoende av sin  omvärld. Nyss fanns inga matskedsmått i kökslådan. Men medmänniskan sa strax därefter att det låg hela tre stycken där. Min telefon upphör att ligga där jag lagt den. Men medmänniskan hittar den precis där. Där. Där jag lagt den. Mystiskt, eller hur!

Ja, sa jag. Då måste väl jag vara lika ärlig och erkänna. Att jag tagit intryck av dig. Jag undersöker om saker finns. När man inte ser på dem. Då borde de ju till exempel bara finnas till hälften. om man kisar. Tittar med halvslutna ögonlock. Eller? Vad tror du? Är bara halva jag här?Om jag har halvslutna ögon?



3 kommentarer:

  1. Är det ändå inte lite lustigt att vi människor tror på det som inte syns, samtidigt som vi betvivlar det vi kan se? Jag antar att din husse har läst den där artikeln häromdagen där forskarna pratade om att saker och ting kanske inte finns utanför vårt medvetande, att det är våra hjärnor som skapar världen omkring oss... men vet du, det tror inte jag, för det finns mer än bara människor i världen och de finns oavsett om vi gör det. Och skapade världen, det gjorde ju Gud! Eller Skaparkatten. Eller vad vi nu skall kalla honom/henne/den/det...

    SvaraRadera
  2. Instämmer i vad de kloka Klosterkatterna säger :)

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  3. Jag frågade honom, människan. Han hade inte läst något på länge. Både han och jag är övertygade om att vi finns. Till och med när vi är ifrån varandra. Vi tror att vi är till. Existerar. Men alldeles särskilt i den Högstes medvetande. Bättre kan det knappast bli. Men samtidigt är det nyttigt. Att tänka. Och klura. Det är därför vi är skapade. Så smarta. Att vi förmår lista ut. Hur saker och ting förhåller sig. Trevlig fortsättning på sommaren, tillönskar Sixten och hans husse!

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...