söndag 3 maj 2015

Inte ens en hälsning


När det ringde på dörren. Anade jag att det var min människa. Som kom hem efter en utlandsresa. Han förväntade sig en glad katt. Som med spjutrak svans lyft mot höjden skulle hälsa honom. Välkommen hem. Tänk vad han bedrog sig.

Jag hade bestämt mig. Jag fortsatte sova. Låtsades att jag sov. Kikade en aning. Med ena ögat. Skärpte hörseln och spetsade örat. Utöver det ingenting. Inte en rörelse. Min människa fick gå in i sovrummet för att hälsa på mig. Hej, Sixten, sa han. Hur är det med dig. Ska du inte komma och hälsa?

Jag svarade sturskt ingenting. Öppnade ögonen lite mer. Tittade lite likgiltigt på honom. Och efter en lång paus när han mest såg förvånad ut. Så sa jag, här kommer du insläntrande efter 6 dagar, 1 timme, 23 minuter och några sekunders bortavaro. Och så tror du att jag har saknat dig. Längtat. Eller brytt mig. Nä Du. Far och flyg bäst du vill. Men tro inte att jag ska slå kullerbyttor för dig. Varje gång du kommer hem.

Min människa strök mig varligt. Över huvudet och ryggen, Det kändes hemvant. Gott. Så jag reste mig strök mig mycket lätt mot honom. Liksom bara i förbifarten. Och släntrade ut i köket och ställde mig framför matskålen. Det är så man gör. När man beställer mat. I den här familjen. Människan svansade runt mig. Visade mig stor uppmärksamhet. Till sist kunde jag inte hålla mig längre. Jag sträckte ut mig i min fulla längd. Som för att göra mig extra stilig. Grann. Och började buffa på hans vader. Och snirkla runt hans ben. Glad såsom fågeln.

Så, påpekade människan. Med ett tonfall som utgör både ett påstående. Och en fråga. Du bryr dig lite i alla fall!? Då sa jag som det var. Det tänker jag inte berätta för dig. Du skulle bara bli så mallig. Att du sprack. Om du fick veta...

1 kommentar:

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...