torsdag 21 maj 2015

Är jag närking nu?


Fick ett vykort per post. Med katter på. Vad annars? Tanken att skicka mig ett kort var god. Trevligt initiativ. Vänligt. Men jag börjar bli lik min människa. Han är kritisk mot det mesta. Jag tror att han fått Närkesjukan. Allt gott ska vändas till sin motsats. En möjlighet blir risk. En tillgång förvandlas till fara. Medgång blir motgång. Soligt väder vänds till regn.

Så långt har det inte gått med mig. Jag gläds. Uppskattar saker. Gillar tillvaron. Vare sig det regnar eller solen skiner. Jag blir övermåttan förtjust. Över vykort. Idylliska. Harmoniska. Trevliga hälsningar. Roligt är det. Men när man förlöjligar och förminskar katter. Då ni! Då blir jag gramse. Upprörd. Ilsken.

Jag har läst om att man pyntar katter. Förser dem med smycken och kläder. Binder rosetter kring halsen på dem. Så de ska se extra snälla ut. Kortet visar tre småttingar. Som övar förmågan att fokusera sitt byte. Vad är bättre att jaga än fladdrande vingar? Men så har man för att öka gullighetsfaktorn knutit rosetter. Som ser ut just som flygfän, fjärilar, om halsen på dem. Tre kattungar sitter inte gärna stilla med sådant irriterande prål om halsen. De skulle snarare rulla runt. Brottas och krafsa. För att bli av med dekorationerna. Som vore de små julklappar. Inslagna med sidenband.

Men så kommer jag att tänka på. Detta är lugnet före stormen. Snart blir det kaos. Tre jägare kastar sig fram mot fjärilen. Kolliderar och trängs. Duken far på golvet. Det blir kullerbyttor och volter. Band slits av. Och ruskas.

En ny tanke infinner sig. Jag kanske har blivit närking. Jag också. Som först tyckte att kortet var idylliskt. Nästa impuls som infann sig konstaterade: idylliskt? Nu ja. Men sen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...